Selektivt ätbeteende – ett naturligt beteende och dess risker

Ett beteende som kan förbrylla oss kaninägare är att våra kaniner lämnar massor av hö och bara verkar äta det ”godaste”. Alba och Dunder kan komma springande här hemma och buffa på oss och vilja ha påfyllning trots att det finns hö kvar i höhäcken.

Det beror på att kaniner av naturen har ett selektivt ätbeteende. De väljer alltså ut de näringsrikaste bitarna först. Det är en anpassning som de utvecklat till följd av att de under evolutionen levt på en relativt näringsfattig och mycket fiberrik kost och kan därmed betraktas som ett naturligt beteende. Jag brukar vara frikostig med höet och byter ut delar av det de väljer bort, det ger dem möjlighet att på ett bra sätt uttrycka det här beteendet. Om du har kaniner som är lite dåliga på att äta hö kan det också vara ett bra sätt att uppmuntra dem att äta mer hö. Du kan också testa lite olika sorters hö för att se vad de gillar bäst. Alba och Dunder brukar föredra hö med grova strån framför finare, det ger dem lite mer att tugga på.

Med det sagt så är detta selektiva ätbeteende inte alltid fördelaktigt för våra sällskapskaniner. När kaninerna ges en kost som de är anpassade för fysiologiskt sett, det vill säga en fiberrik kost med förhållandevis lågt näringsinnehåll (för tamkaniner innebär detta en kost framför allt bestående av hö), så är utgör detta beteende inget problem. Det är däremot viktigt att veta som kaninägare att kaninerna inte alltid väljer det som är nyttigast för dem. Det är bland annat av denna anledning som så kallade gnagarblandningar inte ska ges till kaniner, då väljer kaninerna gärna ut bitar med högt fett och energiinnehåll och lämnar resten, vilket kan resultera i övervikt, problem med matsmältningen, tandproblematik och andra hälsoproblem. 

En bra kost består av fri tillgång på hö av god kvalitet, bladgrönsaker (gräs på sommaren), och ungefär en matsked fiberrik pellets (minst 20-25% fibrer (växttråd)) per kilo kroppsvikt och dag. Självklart ska de också fri tillgång till rent vatten, gärna i skål och tillgång till gnagmaterial. Grönsaker, frukt och andra godsaker bör ges restriktivt, endast som godis t ex vid träning.

Som alltid när det gäller kaniner är det också viktigt att förändringar i kosten sker gradvis för att undvika att kaninerna får problem med magen.

Kan kaniner bli rumsrena?

Vilda kaniner använder sig av speciella ställen inom sitt hemområde som toaletter, för att markera området som sitt. Dessa latriner signalerar genom doft- och synintryck till kaniner, både inom den egna sociala gruppen och för främmande kaniner som närmar sig, vilka området tillhör. Denna benägenhet att använda speciella platser som toaletter gör att det går relativt lätt att lära tamkaniner att bli rumsrena.

När du vill träna dina kaniner till att bli rumsrena bör du ställa toalådan/lådorna på ett lugnt och tryggt ställe. Låt kaninerna vara på en begränsad yta i början, och öka sedan successivt. Kaninerna ska dock ha tillräckligt med plats för att kunna röra på sig, samt plats för höhäck, vattenskålar, några leksaker etc. Har kaninerna inte redan valt en toalett själva eller om du vill ha lådan på en viss plats kan du ställa lådan där du vill ha den (gärna i ett hörn eller mot en vägg) och lägga några bajspluttar i lådan för att visa vägen. 

Välj ett strö med god uppsugningsförmåga att ha i lådan, men undvik klumpbildande material eftersom det kan vara farligt om kaninen får i sig det. Det strö som du har i lådan bör du också undvika att ha någon annanstans där kaninen vistas, på så vis blir det lättare för kaninen att förknippa underlaget med toalettbestyr. Av samma anledning bör du inte heller byta strösort när dina kaniner väl börjat använda sina lådor, om du inte måste. Om kaninerna inte vill använda lådan trots att den är placerad på ett ställe som de själva valt som toalett, kan det vara värt att testa med olika sorters strö för att se vad kaninerna föredrar.

För att ytterligare hjälpa dina kaniner att börja använda toalådan kan du med fördel placera deras hö så att de måste sitta i lådan när de ska äta det, kaniner går nämligen gärna på toa medan de äter. Se till att ha en höhäck så att höet hållet sig fräscht eftersom kaninerna annars kan vara ovilliga att äta det.

Har du flera kaniner kan det vara bra att ha flera toalådor så att konkurrens inte uppstår. Det kan också vara bra att ha flera lådor på olika ställen om kaninerna har en stor yta att röra sig på. När du städar lådorna kan det vara bra att spara några bajspluttar och lägga tillbaka dem i lådorna, detta motiverar kaninerna till att fortsätta använda dem.

Studier har visat att kaniner som inte är rumsrena är en vanlig orsak till frustration hos kaninägare. Det kan finnas medicinska orsaker till att kaniner som tidigare varit rumsrena plösligt börjar kissa och bajsa på fel ställen, i sådana fall ska veterinär uppsökas. Andra anledningar kan vara att kaninen blivit skrämd, att det skett en betydande förändring i kaninens miljö eller att den inte känner sig trygg med lådan eller platsen där lådan står. Oftast väljer kaninerna en plats i buren eller utrymmet där de bor att utföra sina behov på. Ett sätt att lösa problemet kan därför vara att placera lådan på det ställe kaninerna själva väljer. Okastrerade kaniner kan ibland urinmarkera/spraya urin, kastrering kan hjälpa till att minska sådana beteenden.

Även när dina kaniner är rumsrena kan det ske små olyckor, till exempel om kaninen blir skrämd. För att bibehålla goda toavanor är det viktigt att minimera stress i kaninernas miljö och att hantera dem lugnt. Kaniner är djur som kommunicerar främst med dofter, vilket också innebär att de kan vilja visa att ”här bor jag” genom att sprida ut små bajspluttar här och där. Dessa är lätta att sopa upp och placera i lådan.

Källor
Crowell-Davis, S.L. 2007. Behavior problems in pet rabbits. Journal of exotic pet medicine. 16, 38-44.

Magnus, E. 2005. Behaviour of the pet rabbit: what is normal and why do problems develop? In Practice. 27, 531-535.

Normando, S. & Gelli, D. 2011. Behavioral complaints and owners’ satisfaction in rabbits, mustelids, and rodents kept as pets. Journal of veterinary behavior. 6, 337-342.

Richardson, C. & Flecknell, P. 2006. Routine neutering of rabbits and rodents. In Practice. 28, 70-79.

Ruiz-Aizpurua, L., Planillo, A., Carpio, A.J. & Guerrero-Casado, J., & Tortosa, F.S. 2013. The use of faecal markers for the delimitation of the European rabbit’s social territories (Oryctolagus cuniculus L.). Acta ethologica. 16, 157–162.