Aggressivt beteende

Ett vanligt problem bland sällskapskaniner är att de kan vara aggressiva dels mot människor, men också mot andra kaniner. Aggressivt beteende kan bero på flera olika saker, till exempel smärta, rädsla eller konkurrens om resurser. I det här inlägget fokuserar jag på aggression riktad mot människor.

Smärta eller sjukdom
Om du upplever att din kanin är aggressiv är det första du bör göra att låta en veterinär undersöka kaninen för ta reda på om den har ont någonstans eller är sjuk. Hastiga beteendeförändringar kan ofta grunda sig i att kaninen inte mår bra fysiskt, för precis som vi människor blir kaniner ofta mer lättirriterade när de inte mår bra.

Kaniner är bytesdjur
Förutsatt att kaninen inte har ont och att den är frisk kan man gå vidare med att försöka ta reda på orsaken till kaninens beteende. Det är viktigt att ha i åtanke att kaniner i grund och botten är bytesdjur och även om de lever som sällskapskaniner så är vaksamhet och överlevnadsinstinkt djupt rotat. Kaniner som blir rädda försöker i första hand att göra sig osynliga genom att sitta helt stilla eller fly genom att springa och gömma sig. Om detta inte fungerar försvarar de sig med tänder och klor.

Om man tränger in kaninen i ett hörn, till exempel i buren, har den ofta inget annat alternativ än att bita för att visa att den är rädd och inte vill bli upplyft - den reagerar på samma sätt som om ett rovdjur skulle ha trängt in den i ett hörn. Om kaninen känner sig otrygg eller rädd vid hantering kommer den att försöka undvika att bli hanterad i framtiden. Kaniner lär sig också att konsekvensen av att attackera den utsträckta handen är att den dras tillbaka och kaninen blir lämnad ifred.

Rädsla och osäkerhet
För att komma till rätta med aggression som grundar sig i att kaninen är rädd eller osäker måste man anpassa hantering av kaninen efter kaninens förutsättningar. Du kan börja bygga upp förtroendet genom att låta kaninen komma till dig istället för tvärtom. Ta det långsamt och belöna all positiv kontakt och använd aldrig bestraffningar. Tanken är att kaninen ska associera dig med positiva upplevelser. Ofta är det bra att använda något ätbart som belöning, testa dig fram och se vad din kanin tycker är extra gott. En annan viktig aspekt är att anpassa miljön så att kaninen känner sig tryggare till exempel genom att ge den fler ställen att gömma sig på.

Många kaniner gillar inte att bli upplyfta. Detta är inte konstigt med tanke på att de har väldigt lite kontroll över sin situation i det läget. Har du en kanin som inte gillar att bli upplyft gäller samma sak, gå långsamt fram, stegvis, och belöna kaninen så att den får positiva associationer till att bli hanterad. Ett alternativ till att lyfta kaninen när du behöver förflytta den (till exempel från buren till hagen) är att lära kaninen att frivilligt gå in i en transportbur, också detta sker stegvis med hjälp av positiv förstärkning. Börja med att belöna kaninen när den närmar sig transportburen, därefter när den undersöker öppningen, när den tar något steg in och så vidare, tills du kan stänga luckan en kort stund för att sedan öppna den och släppa ut kaninen igen. När det går bra kan du lyfta buren en bit ovanför marken för att sedan sätta ner den igen och belöna och släppa ut kaninen. Ta det i så små steg som behövs för just din kanin.

Konkurrens om resurser
Konkurrens om resurser och revirhävdande kan också resultera i aggressivt beteende. Kaniner som försvarar sin bur kan vara ett stort problem när det behöver städas eller när det är matdags. Även i det här fallet är det väldigt viktigt att aldrig bestraffa kaninen för hur den beter sig. Bestraffningar kan istället förvärra situationen genom att göra kaninen rädd och det kan i sin tur leda till att det aggressiva beteendet ökar i omfattning. Kaniner som bor i bur behöver få komma ut röra på sig i ett större utrymme en god stund varje dag och genom att städa och ställa in maten medan kaninen är utanför buren kan du undvika att aggressiva situationer uppstår. Resurser brukar generellt sett vara mer eftertraktade när det är ont om dem, därför skulle det också kunna underlätta att ge kaninen större utrymme att vistas på permanent. Ett annat alternativ som kan underlätta är att sprida ut maten i buren eller att utfodra på olika ställen varje gång. Aggressivt beteende kan också vara hormonellt betingat och kastrering kan därför ha positiv effekt på beteendet i en del fall.

Källor
Magnus, E. 2005. Behaviour of the pet rabbit: what is normal and why do problems develop? In practice. 27, 531-535.

Buseth, M.E. 2010. Den store kaninboka. Oslo, Tun förlag.

Aktiveringstips - Grävlåda

Jag har varit bortrest i helgen och när jag kom hem i eftermiddags hade min pappa som varit kaninvakt byggt en spännande berikning för kaninerna – en stor grävlåda. Grävlådan består av en stor fyrkantig kartong och en avlång kartong som kilats fast i den större kartongen och agerar tunnel och ingång.

Grävlådan och tunneln

Till en början var bara den stora lådan fylld med halm, men snart hade Dunder och Alba grävt med sig halmen ut genom tunneln. Under kvällen har Alba dessutom med hjälp av tassar och tänder grävt ytterligare en utgång på baksidan av den stora kartongen.

Utgångar

Dunder vilar efter en stunds utforskande

Tips på dokumentär

På SVT-play kan man just nu se dokumentären ”Ett liv under jord” som handlar om beteendestudier på kaniner, vattensorkar och grävlingar. Ett forskarlag bygger upp underjordiska gångsystem anpassade till respektive art för att kunna studera och lära sig mer om dessa djurs liv under jorden. Programmet är i tre delar och första delen går att se i nio dagar till så passa på om du tycker att det verkar intressant.

Gnagpinnar

Grenar från äppleträd

Nu under vårvintern kan det vara dags att beskära en del av fruktträden i trädgården. Jag passade på att spara grenarna som blev över från beskärningen av vårt äppleträd, de blir nämligen bra gnagpinnar åt kaninerna.

Gnagpinnar ger kaninerna möjlighet till en rolig sysselsättning och de får utlopp för sitt tuggbehov, samtidigt som det minskar risken för att de gnager sönder inredningen hemma eller i sin bur. Det viktiga är att se till att trädslaget som pinnarna är tagna från inte är giftigt för kaninerna, men det är också viktigt att träden som du tar grenarna ifrån inte blivit besprutade eller växer alltför nära trafikerade vägar. 

Trädslag som går bra att ge är till exempel: äpple, päron, sälg, ask, lönn, en och hassel. 

Vissa trädslag är giftiga för kaniner. Ett exempel är en de stenfruktsträd som bara har en kärna i varje frukt, till exempel plommon och körsbär. Kvistar från dessa träd bör man alltså inte ge.

Vaccination

Det finns två väldigt allvarliga virussjukdomar som kaniner kan insjukna i; Myxomatos (kaninpest) och Rabbit hemorrhagic disease (RHD, även kallad kaningulsot). Sjukdomarna finns främst i södra Sverige till exempel på västkusten, i södra Småland, i Skåne och på Gotland och Öland. Risk för smitta finns också när många kaniner från olika delar av landet samlas på samma ställe till exempel vid tävlingar och utställningar.

När det gäller myxomatos kan sjukdomsförloppet vara utdraget över flera veckor. Symptom på sjukdomen är till exempel att kaninen svullnar upp runt ögon och könsorgan, får varbildning runt ögonen och nosen och som följd av detta kan kaninen få andningssvårigheter och svårt att äta. Kaninen kan också drabbas av andra infektioner till följd av sjukdomen till exempel lunginflammation. Myxomatos har ofta dödlig utgång och eftersom sjukdomsförloppet är plågsamt kan avlivning av insjuknade djur vara att föredra. Inkubationstiden (tiden från det att kaninen blivit smittad tills den insjuknar) är mellan fem och fjorton dagar.

Myxomatos sprids främst genom bitande insekter och direktkontakt mellan kaniner.

Sjukdomsförloppet för RHD är snabbt och ofta hinner man inte se några symptom på att kaninen insjuknat innan den dör. Hinner man uppfatta symptom kan det röra sig om feber, blödningar ur mun och nos samt kramper. Sjukdomen kan också ha ett mer utdraget förlopp, då dör kaninen inom ett par veckor. Inkubationstiden för RHD är ett till tre dygn.

RHD smittar via kroppsvätskor från smittade kaniner till exempel urin och avföring. Det smittar också både vid direkt och indirekt kontakt, det vill säga om kaninen är i direktkontakt med en smittad kanin, men också via till exempel kläder och andra saker som varit i kontakt med smittade djur. Viruset kan dessutom överleva länge, upp till många månader i en miljö där smitta har förekommit.

Om du bor i ett område där sjukdomarna finns eller om dina kaniner träffar andra kaniner från olika delar av landet till exempel på utställningar eller hopptävlingar så kan du skydda kaninerna mot sjukdomarna genom att vaccinera dem. Kaninerna behöver vaccineras varje år för att ha fortsatt skydd mot sjukdomarna. Om du är osäker på om dina kaniner behöver vaccineras eller har andra funderingar kan du rådfråga din veterinär.

Tillägg 2015-09-01
En ny form av viruset som orsakar RHD (kaningulsot) har påträffats i Sverige, denna virusform kallas Rabbit Hemorrhagic Disease Virus 2 (RHDV2) och ger upphov till samma sjukdomssymptom som det tidigare kända viruset (RHDV). Båda formerna är mycket smittsamma. Även om vaccinet mot den klassiska formen av viruset endast delvis skyddar mot den nya formen, rekommenderas det att fortsätta vaccinera kaniner i områden där sjukdomen förekommer. Detta eftersom det förväntas att eventuella utbrott av sjukdomen blir lindrigare om alla kaniner är vaccinerade. Mer om detta går att läsa på SVA:s hemsida.

Att ha frigående innekaniner

Det är sällan helt problemfritt att ha kaniner frigående inne. Det är viktigt att frigången inte utgör en risk för kaninerna (eller för inredningen), men när det fungerar kan det resultera i att du får en nära relation till dina kaniner och kaninerna får mycket plats att röra sig på varje dag. Vad bör man tänka på för att det ska fungera då?

Kaninsäkra hemmet
Sladdar och elektronik måste vara utom räckhåll för kaninerna. Om kaninen kommer åt att gnaga sönder en elsladd riskerar den att dö av en elchock och det är ditt ansvar som djurägare att förebygga detta. Sladdar och elektronik kan till exempel stuvas undan bakom en tv-möbel, där kaninerna inte kommer åt att krypa in. Sladdar som är åtkomliga för kaninerna kan du innesluta i plaströr (s.k. flexslangar – som används när man gör elinstallationer – går att köpa i affärer som säljer eltillbehör), för att undvika att kaninerna gnager sönder sladdarna. Klipper du en skåra i röret så kan du sedan trä det över sladden. Jag har valt ta det säkra före det osäkra och även sätt plastpluggar (sådana som används för att barnsäkra eluttag) i de kontaktuttag som inte används i rummen där mina kaniner vistas.

Kaninsäkrad sladd

Farliga sladdar ligger oåtkomliga bakom en möbel

Föremål som är farliga för kaninerna, till exempel tunga föremål som kaninerna kan dra ner över sig eller föremål som är av material som är farliga för kaninerna att få i sig, ska placeras utom räckhåll. Föremål eller möbler som du är extra rädd om bör också placeras så att nyfikna kaniner inte kommer åt dem. Om det finns rum i huset som kaninerna inte får vistas i är en barngrind ett enkelt sätt att begränsa tillgången till dessa rum. 

Tillgodose kaninernas beteendebehov
För att kaninerna ska må bra och för att de ska vara trevliga att ha som sällskapsdjur är det viktigt att de ges möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Det första du bör tänka på är att kaniner är bytesdjur i naturen och det är därför viktigt att det finns ställen som kaninerna kan gömma sig på eller dra sig undan till om de känner sig hotade eller osäkra. Pappkartonger fungerar bra som gömställe, samtidigt som kaninerna kan få riva och bita i kartongen utan att det gör något. Tunnlar (till exempel de tunnlar som finns för katter) är också bra alternativ. Du kan ganska enkelt sätta ihop flera kartonger till ett tunnelsystem åt kaninerna, vilket fungerar bra som berikning. En sak som vi testat här hemma är att täcka över en stol med några filtar, gömstället som blir under filten är en riktigt hit hos Dunder och Alba och de ligger ofta där under och vilar middag. Kaniner som bytesdjur vill också gärna ha tillgång till upphöjda utkiksplatser eftersom det ger dem möjlighet att få en överblick över omgivningen.

Gömställe och utkiksplats

Kaniner behöver också få använda sina tänder mycket. Det allra viktigaste är att de har tillgång till hö av god kvalitet eftersom det hjälper till att hålla kaninernas tänder i bra kondition. Utöver hö kan du ge kaninerna tunna grenar av lämpliga trädslag och gnagleksaker i olika material som till exempel sjögräsbollar eller gnagleksaker i pil eller sälg (willow på engelska). Kaniner i naturen är beroende av sina underjordiska gångsystem för att kunna undkomma rovdjur och att gräva är därför ett av kaninens viktiga naturliga beteenden. Idealiskt vore förstås om kaninerna fick möjlighet att gräva gångar som i naturen, till exempel genom utevistelse i ett hägn. Dina sällskapskaniner kan också ges möjlighet att gräva genom att du tar ut dem i koppel, men det är då viktigt att kaninen är van vid sele och koppel och inte blir skrämd av detta. Inomhus kan du ge kaninerna viss möjlighet till att gräva till exempel genom att göra en ”grävlåda” som jag tipsar om här.

Kaniner i det vilda spenderar en stor del av sin tid med att födosöka, något som vi bör försöka efterlikna även för våra sällskapskaniner. Att jobba med olika foderberikningar kan vara roligt och givande både för dig som ägare och för kaninerna. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om foderberikning när det gäller hö som du kan hitta här. För att undvika problembeteenden är det en fördel om ättiden i möjligaste mån efterliknar den kaninerna har i det vilda, eftersom det ger kaninerna sysselsättning och en mer naturlig tidsbudget. Om du ger dina kaniner pellets som komplettering till höet så kan den också ger på sätt som förlänger ättiden, till exempel genom att sprida ut pelletsen på ett stort område, blanda den i höet eller genom att ge den dagliga pelletsransonen i aktiveringsbollar. 

Aktiveringsboll ger sysslesättning

Sprid gärna ut pelletsen på golvet

Keeping it interesting
För att motverka att kaninerna tappar intresset är det bra att byta ut berikningsleksaker och aktiviteter ofta. Det är dock bäst att inte möblera om för mycket inne hos kaninerna – som bytesdjur behöver de veta vägen till närmaste gömställe för att känna sig trygga.

Oönskade beteenden
Gnager dina kaniner sönder skor eller gräver i mattor? Hur kommer man till rätta med sådana problem? Bestraffningar fungerar sällan och det är dessutom lätt att det blir fel och att vi som djurägare istället råkar förstärka det oönskade beteendet. Fundera istället över vad beteendet kan bero på. Får kaninerna utlopp för sina viktiga naturliga beteenden? Har de ständig tillgång till hö av god kvalitet, har de tillgång till exempelvis gnagleksaker eller pinnar i lämpliga material, möjlighet att gräva och så vidare. Om inte, hur kan du lösa det? Kan du istället för skorna och mattorna ge kaninerna saker som de får gnaga sönder eller gräva i? 

Utfodring och hö

Kaniners kost i naturen består av gräs, örter och blad. De är selektiva i sitt ätbeteende eftersom deras födotillgång under evolutionen haft ett relativt lågt näringsinnehåll och kaninerna har därför utvecklats till att välja ut de näringsrikaste delarna i det de äter.

Hö utgör substitutet för färskt gräs, blad och örter för våra sällskapskaniner eftersom det är lättillgängligt och enkelt att förvara, samtidigt som det innehåller mycket fibrer, tillräckliga mängder kalcium och en lämplig mängd kalcium i förhållande till fosfor.

Två olika sorters hö innebär för kaniner ofta en större näringsmässig variation än om du ger dem två olika sorters frukt eller grönsaker. Hö som basföda ger ändå kaninerna möjlighet att vara selektiva och välja ut de mest näringsrika bitarna i kosten. Med tanke på att kaninen är liten till storleken så kan till och med två olika tuggor ur samma höskörd innebära en näringsmässig variation. Det är dock viktigt att byta ut höet i höhäcken mot nytt varje dag för att kaninerna ska behålla motivationen och äta tillräckligt med hö. Som djurägare kan du använda dig av kaninernas selektiva ätbeteende i berikningssyfte till exempel genom att erbjuda hö av olika sorter.

Det selektiva ätbeteendet blir ett problem först om du erbjuder kaninerna mat som är mer näringsrik än den mat som de utvecklats för att äta. För att undvika problem med tänder, övervikt och liknande ska du därför undvika fodermedel som till exempel spannmål, spannmålsbaserad pellets, frukt och grönsaker (bladgrönsaker är undantaget, de har ett mer lämpligt näringsinnehåll). 

Hö och färskt grovfoder som till exempel gräs och örter har ett relativt lågt näringsinnehåll, vilket ökar kaninernas foderintag och deras ättid och hjälper till att slita ner kaninernas ständigt växande tänder på ett lämpligt sätt.

Med tanke på att kaniner i fångenskap ofta utfodras med hö av samma sort och från samma skördeplats under långa perioder rekommenderas det att man utöver höet ger en matsked pellets (med högt fiberinnehåll och ett balanserat vitamin- och mineralinnehåll) per kilo kroppsvikt och dag. Detta för att säkerställa att kaninerna får i sig alla de vitaminer och mineraler som de behöver.

Alfalfa/lucernhö innehåller ofta mer protein och kalcium än gräsbaserat hö och passar därför inte så bra till vuxna kaniner, möjligen till växande individer. Till vuxna kaniner är gräsbaserat hö ett bättre alternativ.

När du väljer hö till dina kaniner är det viktigt att tänka på följande saker:

• den hygieniska kvaliteten: höet ska vara torrt, dofta gott, ha en grönaktig färg och vara fritt från mögel och ohyra
• näringsinnehållet: ett näringsrikt hö är relativt mjukt och bladigt, doftar gott, har en grönaktig färg och är fritt från jord och grus.

Referens:
Clauss, M. 2012. Clinical technique: Feeding hay to rabbits and rodents. Journal of exotic pet medicine. 21, 80-86.