lördag 21 juni 2014

Inredning - utehägn



I försomras fortsatte vi bygga på kaninernas utehägn. Vi började med att bygga ett vind-/regnskydd i form av en plattform med tak och ett hus.



Jag ville ha två ingångar till huset för att båda kaninerna ska kunna komma undan om det skulle uppstå konflikter, samtidigt ville jag inte att det skulle vara dragigt inne i huset. Jag valde därför att kompromissa och gjorde två ingångar på samma sida. Hittills har detta fungerat bra för Dunder och Alba och de använder båda ingångarna.

Dunder kollar läget. Taket på huset går att lyfta upp och låsa fast, så att det blir lätt att städa. Nät är fastsatt och nergrävt i marken runt plattformen och huset för att kaninerna inte ska kunna gräva sig in under och gömma sig. De kan enkelt gömma sig inne i huset och planen är att jag ska ordna fler små gömställen och tunnlar åt dem framöver. De har en toalåda under tak med höhäck och vatten på två ställen.


Alba inne i huset, med en massa halm som ger god möjlighet till sysselsättning, både i form av födosöksbeteende och viss grävmöjlighet.

tisdag 20 maj 2014

Vattenskål eller vattenflaska?


Jag läser just nu en kurs som handlar om hästars beteende och tog därför nyligen del av en artikel om huruvida hästar föredrar att dricka ur vattenkopp eller hink. Detta påminde mig om att det faktiskt finns liknande forskning även på kaniner.

En studie som gjorts på sällskapskaniner visade att kaninerna klart föredrog att dricka ur skål framför att dricka ur vattenflaska – även när de sedan tidigare varit vana att dricka ur vattenflaska. Det tog kaninerna i studien tre till fyra gånger längre tid att få i sig samma mängd vatten när de drack från vattenflaska jämfört med när de drack ur skål. Kaninerna drack inte mindre per dygn ur vattenflaska, men spenderade mer tid med att dricka varje gång de drack. Studien visade också att det är viktigt att kaniner har fri tillgång till vatten hela dygnet eftersom begränsad vattentillgång ledde till minskat totalt vattenintag, men också till att kaninerna åt mindre mängd foder. 

Kaninens kost kan så klart också påverka hur mycket vatten den får i sig. En kost bestående av en stor andel färskt foder som till exempel gräs och örter innebär att kaninen får i sig mer vätska via maten än om den får via en kost som till största delen består av torrt foder som till exempel hö och pellets. Det är dock inte bara torrsubstansen i kosten som bestämmer hur mycket vatten kaninen får i sig. En kost innehållande en stor andel hö uppmuntrar också kaninen att dricka mer, därför är det extra viktigt att vatten alltid finns och är lättillgängligt för kaninen. Det är också viktigt att veta att även när kaninen har tillgång till mycket färskt foder så behöver kaninen vatten att dricka.


Varför är det då viktigt att kaninen får i sig tillräckligt med vatten? Ett tillfredsställande vattenintag hjälper till att öka foderintaget till exempel när det gäller hö, vilket främjar mag- och tarmfunktionen och tandhälsan hos kaninen. Det hjälper också till att förebygga problem med urinvägarna som till exempel njursten vilket är ett relativt vanligt förekommande problem hos kaniner. Det är extra viktigt att vatten finns lätt tillgängligt när kaninen är sjuk eftersom sjuka kaniner behöver kunna släcka törsten snabbt. Kaniner med tandproblem kan till exempel ha svårt att dricka ur vattenflaska eftersom tänderna kan skava mot tungan när de försöker dricka.

Ett argument mot att använda vattenskål brukar vara att vattnet snabbt blir smutsigt när det faller ner strö, höstrån eller bajspluttar i vattnet. Ett sätt att förebygga detta är att ställa vattenskålen på en upphöjd yta, till exempel uppe på en hylla eller ett hus som kaninerna kan hoppa upp på. För att minska risken att kaninen välter ut vattnet i skålen bör man införskaffa en skål som står stadigt och som är tung, till exempel en keramikskål med bred botten.

Utifrån sina resultat i studien som mätte om kaninerna föredrog skål eller flaska rekommenderar författarna till artikeln att kaniner ges fri tillgång till vatten i skål.

För att återknyta till första stycket i det här inlägget så visade studien om hästarna att även de föredrog att dricka ur hink framför att dricka ur vattenkopp. När man tänker efter är resultaten i de här studierna inte helt överraskande. Man skulle kunna dra en parallell till att vuxna människor generellt föredrar att dricka ut glas framför att dricka ur en pipmugg vilken begränsar vattenflödet avsevärt.

Källor:
   Harcourt-Brown, F. 2011. Importance of water intake in rabbits. Veterinary Record. 168, 185-186.
   Nyman, S. & Dahlborn, K. 2001. Effect of water supply method and flow rate on drinking behavior and fluid balance in horses. Physiology and Behavior. 73, 1-8.
   Tschudin, A., Clauss, M., Codron, D. & Hatt, J-M. 2011. Preference of rabbits for drinking from open dishes versus nipple drinkers. Veterinary Record. 168, 190a.
   Tschudin, A., Clauss, M., Codron, D., Liesegang, A. & Hatt, J-M. 2011. Water intake in domestic rabbits (Oryctolagus cuniculus) from open dishes and nipple drinkers under different water and feeding regimes. Animal Physiology and Animal Nutrition. 95, 499-511.

onsdag 23 april 2014

Aggressivt beteende



Ett vanligt problem bland sällskapskaniner är att de kan vara aggressiva dels mot människor, men också mot andra kaniner. Aggressivt beteende kan bero på flera olika saker, till exempel smärta, rädsla eller konkurrens om resurser. I det här inlägget fokuserar jag på aggression riktad mot människor.

Smärta eller sjukdom
Om du upplever att din kanin är aggressiv är det första du bör göra att låta en veterinär undersöka kaninen för ta reda på om den har ont någonstans eller är sjuk. Hastiga beteendeförändringar kan ofta grunda sig i att kaninen inte mår bra fysiskt, för precis som vi människor blir kaniner ofta mer lättirriterade när de inte mår bra.

Kaniner är bytesdjur
Förutsatt att kaninen inte har ont och att den är frisk kan man gå vidare med att försöka ta reda på orsaken till kaninens beteende. Det är viktigt att ha i åtanke att kaniner i grund och botten är bytesdjur och även om de lever som sällskapskaniner så är vaksamhet och överlevnadsinstinkt djupt rotat. Kaniner som blir rädda försöker i första hand att göra sig osynliga genom att sitta helt stilla eller fly genom att springa och gömma sig. Om detta inte fungerar försvarar de sig med tänder och klor.

Om man tränger in kaninen i ett hörn, till exempel i buren, har den ofta inget annat alternativ än att bita för att visa att den är rädd och inte vill bli upplyft - den reagerar på samma sätt som om ett rovdjur skulle ha trängt in den i ett hörn. Om kaninen känner sig otrygg eller rädd vid hantering kommer den att försöka undvika att bli hanterad i framtiden. Kaniner lär sig också att konsekvensen av att attackera den utsträckta handen är att den dras tillbaka och kaninen blir lämnad ifred.

Rädsla och osäkerhet
För att komma till rätta med aggression som grundar sig i att kaninen är rädd eller osäker måste man anpassa hantering av kaninen efter kaninens förutsättningar. Du kan börja bygga upp förtroendet genom att låta kaninen komma till dig istället för tvärtom. Ta det långsamt och belöna all positiv kontakt och använd aldrig bestraffningar. Tanken är att kaninen ska associera dig med positiva upplevelser. Ofta är det bra att använda något ätbart som belöning, testa dig fram och se vad din kanin tycker är extra gott. En annan viktig aspekt är att anpassa miljön så att kaninen känner sig tryggare till exempel genom att ge den fler ställen att gömma sig på.

Många kaniner gillar inte att bli upplyfta. Detta är inte konstigt med tanke på att de har väldigt lite kontroll över sin situation i det läget. Har du en kanin som inte gillar att bli upplyft gäller samma sak, gå långsamt fram, stegvis, och belöna kaninen så att den får positiva associationer till att bli hanterad. Ett alternativ till att lyfta kaninen när du behöver förflytta den (till exempel från buren till hagen) är att lära kaninen att frivilligt gå in i en transportbur, också detta sker stegvis med hjälp av positiv förstärkning. Börja med att belöna kaninen när den närmar sig transportburen, därefter när den undersöker öppningen, när den tar något steg in och så vidare, tills du kan stänga luckan en kort stund för att sedan öppna den och släppa ut kaninen igen. När det går bra kan du lyfta buren en bit ovanför marken för att sedan sätta ner den igen och belöna och släppa ut kaninen. Ta det i så små steg som behövs för just din kanin.

Konkurrens om resurser
Konkurrens om resurser och revirhävdande kan också resultera i aggressivt beteende. Kaniner som försvarar sin bur kan vara ett stort problem när det behöver städas eller när det är matdags. Även i det här fallet är det väldigt viktigt att aldrig bestraffa kaninen för hur den beter sig. Bestraffningar kan istället förvärra situationen genom att göra kaninen rädd och det kan i sin tur leda till att det aggressiva beteendet ökar i omfattning. Kaniner som bor i bur behöver få komma ut röra på sig i ett större utrymme en god stund varje dag och genom att städa och ställa in maten medan kaninen är utanför buren kan du undvika att aggressiva situationer uppstår. Resurser brukar generellt sett vara mer eftertraktade när det är ont om dem, därför skulle det också kunna underlätta att ge kaninen större utrymme att vistas på permanent. Ett annat alternativ som kan underlätta är att sprida ut maten i buren eller att utfodra på olika ställen varje gång. Aggressivt beteende kan också vara hormonellt betingat och kastrering kan därför ha positiv effekt på beteendet i en del fall.

Källor
Magnus, E. 2005. Behaviour of the pet rabbit: what is normal and why do problems develop? In practice. 27, 531-535.

Buseth, M.E. 2010. Den store kaninboka. Oslo, Tun förlag.

söndag 23 mars 2014

Aktiveringstips - Grävlåda


Jag har varit bortrest i helgen och när jag kom hem i eftermiddags hade min pappa som varit kaninvakt byggt en spännande berikning för kaninerna – en stor grävlåda. Grävlådan består av en stor fyrkantig kartong och en avlång kartong som kilats fast i den större kartongen och agerar tunnel och ingång.

Grävlådan och tunneln
Till en början var bara den stora lådan fylld med halm, men snart hade Dunder och Alba grävt med sig halmen ut genom tunneln. Under kvällen har Alba dessutom med hjälp av tassar och tänder grävt ytterligare en utgång på baksidan av den stora kartongen.

Utgångar
Dunder vilar efter en stunds utforskande

söndag 16 mars 2014

Tips på dokumentär

På SVT-play kan man just nu se dokumentären ”Ett liv under jord” som handlar om beteendestudier på kaniner, vattensorkar och grävlingar. Ett forskarlag bygger upp underjordiska gångsystem anpassade till respektive art för att kunna studera och lära sig mer om dessa djurs liv under jorden. Programmet är i tre delar och första delen går att se i nio dagar till så passa på om du tycker att det verkar intressant.

lördag 15 mars 2014

Gnagpinnar

Grenar från äppleträd
Nu under vårvintern kan det vara dags att beskära en del av fruktträden i trädgården. Jag passade på att spara grenarna som blev över från beskärningen av vårt äppleträd, de blir nämligen bra gnagpinnar åt kaninerna.

Gnagpinnar ger kaninerna möjlighet till en rolig sysselsättning och de får utlopp för sitt tuggbehov, samtidigt som det minskar risken för att de gnager sönder inredningen hemma eller i sin bur. Det viktiga är att se till att trädslaget som pinnarna är tagna från inte är giftigt för kaninerna, men det är också viktigt att träden som du tar grenarna ifrån inte blivit besprutade eller växer alltför nära trafikerade vägar. 

Trädslag som går bra att ge är till exempel: äpple, päron, sälg, ask, lönn, en och hassel. 

Vissa trädslag är giftiga för kaniner. Ett exempel är en de stenfruktsträd som bara har en kärna i varje frukt, till exempel plommon och körsbär. Kvistar från dessa träd bör man alltså inte ge.

fredag 14 mars 2014

Vaccination

Det finns två väldigt allvarliga virussjukdomar som kaniner kan insjukna i; Myxomatos (kaninpest) och Rabbit hemorrhagic disease (RHD, även kallad kaningulsot). Sjukdomarna finns främst i södra Sverige till exempel på västkusten, i södra Småland, i Skåne och på Gotland och Öland. Risk för smitta finns också när många kaniner från olika delar av landet samlas på samma ställe till exempel vid tävlingar och utställningar.

När det gäller myxomatos kan sjukdomsförloppet vara utdraget över flera veckor. Symptom på sjukdomen är till exempel att kaninen svullnar upp runt ögon och könsorgan, får varbildning runt ögonen och nosen och som följd av detta kan kaninen få andningssvårigheter och svårt att äta. Kaninen kan också drabbas av andra infektioner till följd av sjukdomen till exempel lunginflammation. Myxomatos har ofta dödlig utgång och eftersom sjukdomsförloppet är plågsamt kan avlivning av insjuknade djur vara att föredra. Inkubationstiden (tiden från det att kaninen blivit smittad tills den insjuknar) är mellan fem och fjorton dagar.

Myxomatos sprids främst genom bitande insekter och direktkontakt mellan kaniner.

Sjukdomsförloppet för RHD är snabbt och ofta hinner man inte se några symptom på att kaninen insjuknat innan den dör. Hinner man uppfatta symptom kan det röra sig om feber, blödningar ur mun och nos samt kramper. Sjukdomen kan också ha ett mer utdraget förlopp, då dör kaninen inom ett par veckor. Inkubationstiden för RHD är ett till tre dygn.

RHD smittar via kroppsvätskor från smittade kaniner till exempel urin och avföring. Det smittar också både vid direkt och indirekt kontakt, det vill säga om kaninen är i direktkontakt med en smittad kanin, men också via till exempel kläder och andra saker som varit i kontakt med smittade djur. Viruset kan dessutom överleva länge, upp till många månader i en miljö där smitta har förekommit.

Om du bor i ett område där sjukdomarna finns eller om dina kaniner träffar andra kaniner från olika delar av landet till exempel på utställningar eller hopptävlingar så kan du skydda kaninerna mot sjukdomarna genom att vaccinera dem. Kaninerna behöver vaccineras varje år för att ha fortsatt skydd mot sjukdomarna. Om du är osäker på om dina kaniner behöver vaccineras eller har andra funderingar kan du rådfråga din veterinär.

Tillägg 2015-09-01
En ny form av viruset som orsakar RHD (kaningulsot) har påträffats i Sverige, denna virusform kallas Rabbit Hemorrhagic Disease Virus 2 (RHDV2) och ger upphov till samma sjukdomssymptom som det tidigare kända viruset (RHDV). Båda formerna är mycket smittsamma. Även om vaccinet mot den klassiska formen av viruset endast delvis skyddar mot den nya formen, rekommenderas det att fortsätta vaccinera kaniner i områden där sjukdomen förekommer. Detta eftersom det förväntas att eventuella utbrott av sjukdomen blir lindrigare om alla kaniner är vaccinerade. Mer om detta går att läsa på SVA:s hemsida.