Vardagsträning

Det var länge sedan bloggen uppdaterades, men nu kommer äntligen ett inlägg. Det blir inte särskilt faktatungt utan tanken är mest att ge exempel från vardagen med kaniner och förhoppningsvis lite träningsinspiration. Kaniner är duktiga på att lära sig saker och mycket i vardagen kan underlättas med lite träning.

Många kaninägare kan säkert känna igen sig i att kaninerna vet precis när det är matdags och hittar på effektiva sätt att göra oss människor uppmärksamma på eventuella brister i punktlighet. 

När jag var hemma över jul och innan påsk passade vi på att klippa klor och då bjuds det alltid på lite pellets som belöning. Persilja är också en favorit. Alba demonstrerar fint.

Klickerträning, som är en form av positiv förstärkningsträning, associeras ofta med hundträning, dock kan i princip alla djur lära sig nya saker med denna metod. Fiskar till exempel! Positiv förstärkning innebär att belöna ett önskat beteende, det vill säga lägga till något trevligt för att öka förekomsten av beteendet i framtiden.

Att använda en target för att flytta djur från en plats till en annan kan vara mycket användbart. Det används bland annat för förflyttning av potentiellt farliga djur på zoo, men kan också användas i vardagen med våra sällskapsdjur. I bildserien nedan använder jag en pinne som target för att lära Dunder att gå upp på lådan. För att lära in detta beteende använde jag en metod som kallas shaping, vilket innebär att man formar beteendet stegvis. Dunder var nyfiken på pinnen och kom fram för att undersöka den, klick och belöning. Om kaninen inte är intresserad av targeten behöver man lägga in fler steg, till exempel vända sig mot targeten, röra sig mot targeten och belöna för rätt beteende för varje kriterium på vägen mot målbeteendet. Det tog inte lång tid innan Dunder kopplade att nosa på tageten resulterade i en godbit och när han lärt sig det kunde jag successivt börja flytta den för att på så sätt lära honom att följa den.

Klickerträning kan också användas för att träna på att gå in i transportlådan, något som många djur tycker är obehagligt. Alba demonstrerar nedan. Jag använde shaping även här och började med att klicka och belöna när hon rörde sig mot öppningen på transportlådan, när hon stack in huvudet och när hon till slut tog ett skutt in. Man bryter ner beteendet i så många steg som behövs och när kaninen lyckats några gånger kan man öka svårighetsgraden. Det är viktigt att låta kaninen lyckas för att hålla motivationen uppe. På bilden nedan ger jag belöningen genom burväggen för att skapa en positiv association till att vara i lådan och undvika att hon associerar belöningen med att lämna lådan.

Kaninagility

Innan jag åkte till Skottland för studier i september testade vi att ha lite kaninagility kombinerat med klickerträning ute på gräsmattan. Agility, eller kaninhoppning om man hellre vill det, är en rolig aktivitet att göra tillsammans med kaninerna. Den här gången var det dock svårt att konkurrera med gräset eftersom det var betydligt mer intressant än de äpplebitar jag hade att erbjuda. De gånger vi testat utan gräsmatta (inomhus) har det gått bättre, både Dunder och Alba är entusiastiska. 

Det är inte mycket som behövs, här använder vi några hemmabyggda hinder, en tunnel och en låda. Hinder kan annars utgöras av det som finns hemma, några staplade böcker till exempel, se bara till att kaninerna inte kan göra sig illa på dem. Tunnlar kan man bygga av kartonger eller så finns det hyfsat billiga kattunnlar att köpa i många affärer.

Idag har jag haft möjlighet att klickerträna både hundar och hästar som en del i masterprogrammet jag går, men det ska bli roligt att träna med kaninerna igen när jag kommer hem över jul. Under tiden håller familjen ställningarna på den fronten.

Tillägg angående vaccination

Med anledning av att en ny form av viruset som orsakar Rabbit hemorrhagic disease (kaningulsot) har påträffats i Sverige så har jag gjort ett tillägg i inlägget om vaccination. Mer om det nya viruset går också att läsa på SVA:s hemsida.

Fluglarvsangrepp

Särskilt på sommarhalvåret när det blir varmt ute, finns risk att kaniner drabbas av angrepp från fluglarver. Flugorna lägger gärna ägg där det är varmt och fuktigt och dras dessutom till miljöer som är rika på ammoniak. Den ökade luftfuktigheten i dessa miljöer ökar äggens chanser att kläckas. Kaniner som av olika anledningar har svårt att hålla sig rena eller som är lösa i magen är därför mer utsatta. Flugor kan lägga upp till 200 ägg åt gången och larverna utvecklas i tre larvstadier, innan de lämnar värddjuret och förpuppas. Fluglarverna äter skadad vävnad och kan orsaka allvarliga skador på drabbade kaniner, tillståndet kan leda till att kaninen dör om det inte upptäcks och behandlas i tid. Är angreppet allvarligt är det bästa alternativet ofta att avliva kaninen, lindrigare angrepp kan gå att behandla.

Under den svenska sommaren när det blir varmt ute kan flugäggen kläckas inom 18 timmar från det att de är lagda och inom 38 timmar kan fluglarverna nå sitt andra larvstadium. Det är larver i andra och tredje stadiet som orsakar mest skada. Från att äggen är lagda tills det att kaninens tillstånd kan vara allvarligt går förloppet alltså mycket snabbt. Det är därför viktigt att vara uppmärksam och kontrollera kaninen ofta; två gånger dagligen när det är varmt väder. Det är viktigt att lyfta upp kaninen för att kunna se undersidan och att vara extra uppmärksam på området runt svansen och könet. Kaninen ska vara ren och inte ha någon avföring eller urin fastsittande i pälsen. Klumpar med flugägg kan vara synliga med blotta ögat, medan larvet i första stadiet är små och därför kan vara svåra att se. Om förloppet är mer långt gånget och det finns större larver (andra och tredje stadiet) är risken stor att de redan orsakat allvarliga sårskador.

Tidiga symptom hos en drabbad kanin kan vara urin och avföring som sitter fast i pälsen, att kaninen är slö och apatisk, inte vill äta, går ner i vikt eller är lös i magen. Dessa symptom är ofta också tecken på underliggande problem som ökar risken för fluglarvsangrepp. Att kaninen inte kan hålla sig ren kan vara ett tecken på att den har problem med tänderna, är överviktig, har ont eller inte ges rätt kost.

Upptäcker du att din kanin har avföring och urin i pälsen är det viktigt att komma fram till orsaken bakom detta och att behandla det underliggande problemet, veterinär bör rådfrågas. Om kaninen drabbats av fluglarvsangrepp behöver den veterinärvård omgående, då detta är ett allvarligt och mycket smärtsamt tillstånd.

En studie gjord i sydvästra England och i Wales visade att 94,5 % av veterinärklinikerna som deltog i studien hade behandlat kaniner för fluglarvsangrepp, vilket indikerar att det är ett vanligt problem bland tamkaniner.

Saker du kan göra för att förebygga fluglarvsangrepp:

• Kontrollera kaninens päls (speciellt runt svansen och könet) minst två gånger om dagen, den ska vara ren och torr
• Minska mängden flugor t ex genom att; göra rent i bur/toalåda ofta och eventuellt sätta upp flugnät runt buren eller för fönstren
• Hö/gräsbaserad, fiberrik kost och gott om utrymme att röra på sig; för att minska risken för övervikt, främja god mag- och tarmmotorik samt förebygga tandproblem

Referenser:

Bisdorff, B. & Wall, R. 2006. Blowfly strike prevalence in domestic rabbits in southwest England and Wales. Veterinary Parasitology. 141, 150-155.

Cousquer, G. 2006. Veterinary care of rabbits with myiasis. In practice. 28, 342-349.

Druce, K. 2015. Myiasis in domestic rabbits. Veterinary Nursing Journal. 30, 199-202.

Fästingar och mygg

Kaniner kan precis som andra djur drabbas av fästingar när de är ute på sommaren. Fästingarna biter sig oftast fast där pälsen är som tunnast, t ex på öronen och runt ögonen på kaninen. Bettet kan leda till lokal hudirritation. Har man otur kan både fästingar och mygg också föra med sig olika sjukdomar till exempel de allvarliga virussjukdomarna kaninpest (Myxomatos) och kaningulsot (Rabbit Viral Hemorrhagic Disease). Om du och dina kaniner bor i ett område där dessa sjukdomar förekommer är det en god idé att vaccinera kaninerna varje år.

Tyvärr finns det inga fästingmedel som är säkra att använda till kaniner, de medel som finns för hund och katt kan rent av vara farliga för kaniner. Istället gäller det att se över kaninerna varje dag och plocka bort eventuella fästingar så fort som möjligt. Se då över hela kaninen eftersom fästingar som ännu inte bitit sig fast också kan krypa runt i pälsen. Risken för att sjukdomar överförs ökar ju lägre fästingen får sitta kvar. Det finns flera olika sorters fästingborttagare på marknaden som kan underlätta bortplockningen.

Mygg och knott kan också besvära kaninerna under sommarhalvåret och det finns tyvärr inte heller något medel mot mygg och knott som är godkänt för kaniner. Självklart ska kaninerna få vara ute, beta gräs, gräva och njuta av sommaren ändå, men du kan underlätta för kaninerna genom att antingen sätta upp myggnät runt dem eller ta in dem inomhus de tider på dygnet då myggen och knotten är som värst.

Vad vill du veta mer om?

Finns det något som just du vill veta mer om när det gäller kaniner, deras beteende eller hur man kan aktivera dem på ett bra sätt? Om du har förslag på teman för framtida inlägg eller kanske en fråga så skriv gärna en kommentar till det här inlägget eller maila ditt förslag till aktivtkaninliv(a)outlook.com.

Glad sommar!

Tips för en harmonisk grupp

När vi håller djur i sociala grupper är det viktigt att försöka förstå vilka faktorer i djurens miljö som kan bidra till att konflikter uppstår mellan individer i gruppen. Genom att anpassa miljön så att den passar de djur som vistas i den, kan många olika beteendeproblem undvikas.

En kanins sociala färdigheter och hur väl den fungerar i en grupp har att göra med kaninernas gemensamma evolutionära historia, men också varje individs tidigare sociala erfarenheter.

Några sätt att minimera risken för aggression och konflikter när vi håller kaniner tillsammans i par eller grupper är att:

• Sprida ut värdefulla resurser, såsom mat, vatten och gömställen – för att undvika att en eller ett par individer vaktar dessa
• Låta nya kaninerna bekanta sig med varandra genom galler till en början – detta ger kaninerna en möjlighet att skapa sig en uppfattning om de andra kaninernas agerande och deras sociala färdigheter
• Stor yta ger kaninerna möjlighet att gå undan från andra individer om det uppstår konflikter
• Siktbarriärer och gömställen bryter upp den tillgängliga ytan och gör det också möjligt för kaninerna att gå undan från varandra när de behöver
• Avsatser och utkiksplatser ger möjlighet för kaninerna att få uppsikt över ett större område och kan dessutom ge ytterligare en möjlighet att komma undan om det uppstår konflikter

***

Alba och Dunder har ett rum, som är deras bas här hemma. Jag har märkt att den förra planslösningen var för öppen och det har känts som att de inte riktigt har varit lika harmoniska mot varandra de senaste veckorna, därför har jag nu möblerat om med ovanstående punkter i åtanke.

 

Kaninerna har nu fler olika gömställen, rummet är mer uppdelat så att de kan komma utom synhåll för varandra. Även om de hoppar upp på de små borden eller på grävlådan så kan de inte se hela rummet eftersom filten döljer hörnet bakom den vita hyllan. De har haft en toalåda att dela på ett tag nu och det har fungerat relativt bra, men nu har de förutom den svarta i hörnet även den blå under hyllan. Dessa är utom synhåll från varandra så att kaninerna kan välja om de vill äta hö tillsammans eller på egen hand.

 

Vattenskålarna är placerade på varsin sida om bordet i mitten av rummet, för att ge dem valmöjligheter, men de dricker också ofta ur samma vattenskål samtidigt.

Nystädat

Idag passade jag på att storstäda medan kaninerna var ute i trädgården. Resultatet syns nedan. De har flera gömställen och viloplatser, tunnlar, en kartong fylld med halm att rota runt i, några färska grenar att gnaga på och flera utkiksplatser att hoppa upp på.

Efter att ha utforskat en stund var det lagom med en paus

Våren är på väg

De senaste dagarna har det varit vår i luften och Alba och Dunder har gått på upptäcktsfärd i trädgården. Dunder har nosat runt i jorden och blivit smutsig om nosen.

Idag har vi också varit hos veterinären  för hälsokontroll och vaccinering. (Läs mer om vaccinering här). Dunder uttryckte bestämt vad han tyckte om att veterinären ville titta på tänderna, medan Alba tog det hela med ro.

Tamkaninens historia

Domesticering är en process som innebär att vi människor påverkar djurs egenskaper genom att under många generationer bestämma vilka djur i en population som får möjlighet att föra sina gener vidare till kommande generationer.

Alla domesticerade kaniner härstammar från den europeiska vildkaninen, vars latinska namn är Oryctolagus cuniculus. Ursprungligen kommer den europeiska vildkaninen från Iberiska halvön, det vill säga området kring Spanien och Portugal. 

Iberiska halvön

Romarna fångade in vildkaniner som de sedan födde upp för kött för runt 2000 år sedan, men den första mer kontrollerade aveln skedde inte förrän för ungefär 1 400 år sedan då man i franska kloster började föda upp kaniner. Detta efter att den katolska kyrkan fastslagit att nyfödda kaninungar inte ansågs vara kött och därför fick ätas under fastan.

Kaninens domesticering skedde sent om man jämför med andra arter. Hunden domesticerades för omkring 15 000 år sedan och hästen för ungefär 7 000 år sedan. Kaninerna spreds över norra Europa under medeltiden och under 1700- och 1800-talet även till andra delar av världen i takt med att människor reste i allt större utsträckning. 

Vildkanin

På 1700-talet fanns redan en variation när det gällde storlek och pälsfärg, men den egentliga rasaveln tog fart så sent som för 200 år sedan. Under den industriella revolutionen ökade inflyttningen till städerna och kaniner var till skillnad från större lantbruksdjur möjliga att hålla för husbehov även i stadsmiljö. Kaninuppfödningsföreningar började dyka upp i slutet av 1800-talet och dessa föreningar anordnade möten och tävlingar med kaniner i fokus. Aveln fokuserades främst på exteriöra egenskaper som till exempel storlek, kroppsform och pälsfärg. 

Kaninraser för kommersiella ändamål såsom kött- och pälsproduktion började tas fram i mitten av 1900-talet. Denna avelsinriktning fokuserade främst på produktionsegenskaper som till exempel storlek vid födseln, tillväxthastighet och olika pälsegenskaper.

Fokus under den tiden som vi har avlat på kaniner har alltså legat på exteriöra egenskaper och produktionsegenskaper. Med detta i åtanke, tillsammans med det faktum att kaninen så nyligen anpassats till ett liv med oss människor, är det inte förvånande att våra tamkaniner i stort sett har samma beteendebehov som sina vilda släktingar. Tamkaniner har precis som vildkaniner ett stort behov av social kontakt och motion, att födosöka, gräva, ha möjlighet att gömma sig och mycket mer. Kaniner har gått från att i början varit ett rent nyttodjur för oss människor från vilka vi fick kött och päls till att de idag hålls för en rad olika ändamål, dels produktion av kött och ull, men också för utställning och tävling, som försöksdjur och inte minst som sällskapsdjur.

Ny forskning visar att vilda och tama kaniner inte skiljer sig mycket åt när det gäller vilka gener de har, utan skillnaden ligger snarare i när, var och hur generna kommer till uttryck. De aspekter av kaninens beteende som påverkats mest under domesticeringen är att de fått en minskad vaksamhet mot oss människor och de har också fått en ökad förmåga att kunna interagera med oss.

Har kaninen ont?

Det är ofta svårt att upptäcka när en kanin har ont eller är sjuk. Det beror på att kaniner som under evolutionen lyckats dölja smärta och sjukdom har klarat sig bättre från rovdjur än kaniner som genom sitt beteende tydligt visat att de har ont eller är sjuka. Beteendeförändringar är ofta den första indikationen på att en kanin inte mår bra. Skillnaderna är dock små och det är därför viktigt att veta hur kaninen beter sig när den mår bra och är frisk, för att kunna upptäcka när allt inte längre står rätt till. 

En kanin som har ont kan verka orolig eller rastlös och inte komma till ro, men kaninen kan också sitta inaktiv eller verka slö. Ofta sitter en kanin som har ont hopkurad och kan också försöka gömma sig. Det är många gånger extra svårt att bedöma smärta hos kaniner som är rädda eller ovana vid människor eftersom de ofta sitter stilla och kurar, vilket gör det svårt att dra slutsatser utifrån deras beteende. Om kaninen har väldigt ont eller får panik kan den skrika till.

Kaniner som upplever smärta kan försöka undvika hantering och agerar också aggressivt i vissa fall. Magont kan till exempel ta sig utryck genom att kaninen kröker ryggen, spänner musklerna i magen, pressar magen mot underlaget och verkar rastlös. När kaniner har ont kan de också gnissla tänder, det är dock viktigt att skilja detta beteende från det tuggande de gör när de trivs och är tillfreds. Gnisslandet hos en kanin som har ont visar sig som ett långsamt, gnisslande/knastrande ljud. En kanin som är tillfreds gnuggar tänderna lätt mot varandra, vilket åstadkommer ett mjukat tuggande ljud. Det kan vara svårt att särskilja dessa båda ljud, men det är lättare när man tar med kaninens beteende i övrigt i beräkningen.

Andra saker som kan påverkas av att kaninen har ont eller inte mår bra är kaninens dygnsrytm, dess motivation att äta och dricka och dess mag- och tarmfunktion. Kaniner som upplever smärta under en längre tid kan också bli mer infektionskänsliga och riskerar därmed att lättare drabbas av andra medicinska problem.

Normalt beteende för en kanin innebär bland annat att kaninen äter, dricker, kissar och bajsar som den brukar göra, att den sover och vilar i perioder under dygnet, att den tvättar sig och har en välskött päls, att den leker, sträcker på sig och är uppmärksam på sin omgivning.

Referenser

Mayer, J. 2007. Use of behaviour analysis to recognize pain in small mammals. Lab animal. 36, 43-48.

Leach, M.C., Coulter, C.A., Richardson, C.A. & Flecknell, P.A. 2011. Are we looking in the wrong place? Implications for behavioural-based pain assessment in rabbits (Oryctolagus cuniculi) and beyond? PLoS ONE. 6, 1-9.

Klickerträning

Jag klickertränar med Dunder och Alba för att aktivera dem, göra saker tillsammans och bara för att det är kul. Tänkte därför tipsa om en inspirerande youtube-kanal med många bra klickerfilmer, huvudpersonerna är förstås kaniner. Ni kan hitta filmerna här: https://www.youtube.com/user/Pewterrabbit1/videos.

Klickerträning är en träningsform där man använder sig av positiv förstärkning. Genom att belöna önskat beteende och ignorera oönskat beteende arbetar man tillsammans med djuret för att uppnå målen med träningen. För att skapa en association mellan klickljudet och belöningen behöver man klicka in kaninerna först. Då klickar du och ger godis upprepade gånger, det är viktigt att klicket kommer alldeles före belöningen för att kaninen ska göra associationen. Det kan ta olika lång tid för kaninen att förstå, men efter några sessioner brukar man se att kaninen letar förväntansfullt efter belöningen när den hör klicket. När kaninen förstått att det efter klicket alltid följer en belöning kan du använda klicket för att visa för kaninen precis när den gör rätt. Det gör du genom att klicka och ge godis när kaninen visar ett beteende du vill förstärka. Klickerträning är ett väldigt bra sätt att aktivera kaninerna eftersom de måste tänka för att klura ut vad de behöver göra för att få klick och belöning. De tycker oftast att det är väldigt roligt dessutom. Alba och Dunder brukar ofta lägga sig och vila när vi tränat klart, trots att vi inte håller på länge tar det på krafterna att fundera så mycket.

Jag brukar använda vanlig pellets som belöning när vi tränar, ibland använder jag små bitar av torkat äpple. Har du matglada kaniner, som jag, så är det brukar det inte vara några problem att hitta en belöning som fungerar, men annars får ni prova er fram tills ni hittar något som är tillräckligt gott för att kaninen ska tycka att det är värt att arbeta lite för.

Dunder tränar på att göra high-five

Lite julpyssel

Om du som jag är lite pysslig av dig, så kan det vara roligt att julpyssla lite till kaninerna. Det är enkelt att göra små julbockar av halm eller hö och lite natursnöre. Bilden till höger visar hur du kan göra. Börja med att knyta ihop en bunt med hö eller halm på mitten med två bitar snöre. Sedan delar du upp ena änden i fyra delar, tre lika stora och en mindre. Den lite mindre bunten flätas till en svans medan två av de lika stora delarna blir till ben (böj ner och knyt ihop). Sista biten blir över och klipps av (för att framben och bakben ska bli lika tjocka). Andra änden delas upp i tre lika stora delar, två böjs ner och knyts ihop var för sig till ben. Den tredje delen knyts ihop på mitten, böj sedan ner änden så att du får ett huvud och knut ihop så att du får en nos och ett litet skägg. Färdigt :)

På bilden nedan är förslag på lite andra pyssel. För att göra stjärnan av pinnar blötte jag upp några höstrån i lite vatten och använde som snöre för att knyta ihop två trianglar. Sedan lade jag trianglarna på varandra och band ihop dem till en stjärna. För att knyta ihop bunten med gnagpinnar använde jag också höstrån. Hjärtat består av en ram av pinnar som lindats om med halm och hö (torrt). Äppelskivan är fastknuten med ett höstrå.

(Leksaker med stora ”hål” i såsom stjärnan och hjärtat bör endast ges till kaninerna under uppsikt så att de inte riskerar att fastna i dem, till exempel runt huvudet).

Höbocken var klart mer intressant än halmbocken, hälsar Alba och Dunder. Även de andra sakerna försvann snabbt. Halmbocken som numera är halt på ena bakbenet står som prydnad i fönstret.

Kom ihåg att tänka på säkerheten såhär i juletider och läs gärna inlägget jag länkat till i höger kolumnen under "Aktuellt inlägg".

God Jul

önskar

vi på Aktivt kaninliv

Nedslag i forskning kring grupphållning av kaniner

Vilda kaniner lever i sociala grupper och det har visats i vetenskapliga studier att även domesticerade kaniner är högt motiverade att få interagera med andra individer av sin egen art. Samtidigt uppstår det ofta konflikter när vi försöker sätta samman våra sällskapskaniner i par eller grupper, vilket kan tyckas förbryllande. Det finns flera relativt nya studier där man studerat olika aspekter såsom revirhävdande, gruppstabilitet, tillgång till utrymme och andra viktiga resurser när det gäller grupphållning av kaniner.

Neutralt område?

Det brukar generellt rekommenderas att man introducerar okända kaniner för varandra på neutralt område, där ingen av dem varit förut. Anledningen är att man hoppas att det ska minska risken för revirrelaterade konflikter mellan kaninerna. De första två studierna nedan visar intressanta resultat som utmanar detta påstående.

Graf med flera (2011) undersökte i en studie hur kaniner påverkades av att omgrupperas i en ny inhägnad som var okänd för hela gruppen respektive i en inhägnad som utgjorde hemhägnet för en majoritet av kaninerna i den nybildade gruppen. Faktorer som man tittade på var aggressivt beteende och antal skador kaninerna fick, man mätte också kaninernas kroppstemperatur och använde förhöjd kroppstemperatur som en indikation på stress. Man såg ingen skillnad i antalet aggressiva beteenden som utfördes och inte heller på under hur lång tid de utfördes mellan de båda behandlingarna (nytt hägn respektive hemhägn). Kaninerna fick också relativt få skador i båda behandlingarna. Det var dock betydligt färre kaniner som skadades bland kaninerna som omgrupperades i hemhägn, det vill säga där en majoritet av kaninerna redan hade ett etablerat revir, jämfört med bland kaninerna som omgrupperades i nya hägn där ingen av kaninerna varit förut. Man fann också att kaninerna som omgrupperats i nya hägn hade en högre kroppstemperatur en och en halv timme efter omgrupperingen än kaninerna i hemhägnen, vilket skulle kunna tyda på en högre stressnivå hos kaninerna som omgrupperades i nya hägn.

I en studie av Rommers med flera (2014) såg man ingen skillnad i antal skador mellan kaniner som introducerades för varandra genom att ta bort mellanväggarna mellan fyra individuella burar (varje bur utgjorde en individs revir) och kaniner som omgrupperades i ett likadant utrymme, men där ingen av dem varit förut. Kaninerna var i alla grupper mer aktiva i början efter omgrupperingen och blev mer avslappnade med tiden. Kaninerna som hade egna revir inom den gemensamma större buren spenderade mer tid med att tvätta sig, gäspa och sträcka på sig än kaninerna i burarna utan egna revir, i slutet av observationsperioden. Författarna observerade få aggressiva beteenden, möjligen på grund av tidpunkten på dagen då observationerna utfördes, och använde därför antalet skador som kaninerna fick för att mäta aggression. Antalet skador var högre i denna studie än i studien ovan, möjligen på grund av att kaninerna hade mer utrymme i studien ovan. Rommers med flera (2014) såg också att antalet skador bland kaninerna var lägst i de grupper som hade tillgång till gömställen under omgrupperingen. Dessa studier pekar således på att utrymme och gömställen är viktiga faktorer när man introducerar okända kaniner för varandra, troligen är det till och med viktigare än att introduktionen sker på ett neutralt område.

Utrymme

Valuska och Mench (2013) visade i en studie att kaniner som först träffades i ett större utrymme och därefter i ett mindre utrymme visade färre aggressiva beteenden och fler positiva beteende mot varandra än kaniner som först träffades i ett mindre utrymme och därefter i ett större. Författarna till studien drog slutsatsen att det större utrymmet minskade aggressivt beteende mellan kaninerna första gången de träffades, förmodligen på grund av att de kunde öka avståndet mellan sig mer. Med tanke på att kaniner som först träffades i ett mindre utrymme visade aggressiva beteenden i större utsträckning även senare i det större utrymmet menar författarna att kaniners beteende vid senare möten snarare påverkades av tidigare erfarenheter än av storleken på utrymmet. Baserat på resultaten i denna studie är det (föga förvånande) en fördel att introducera kaniner för varandra i ett utrymme som är stort nog för att de ska kunna gå undan från varandra, eftersom det verkar skapa bättre förutsättningar inför framtida möten mellan kaninerna.

Kanin som kanin?

En studie av Monclús med flera (2014) som gjorts på vilda kaniner visade att kaniner skiljer på bekanta kaniner från grannkolonier och på främmande kaniner som de inte stött på tidigare. Kaninerna i studien reagerade mer, genom att gräva ytligt och doftmarkera, kring dofter som placerats i deras revir från främmande kaniner än från kaniner som var från grannkolonin. Författarna till studien menar att alla individer som finns utanför den egna sociala gruppen inte utgör ett lika stort hot mot kaninerna i en grupp och kaninerna tjänar därför på att kunna skilja olika individer åt. Det faktum att kaniner som är bekanta från grannkolonier inte alltid verkar utgöra ett hot, stödjer idén om att låta kaniner som ska sättas ihop till en grupp bo bredvid varandra under en tid så att de kan interagera utan att skada varandra. Detta tillvägagångssätt skulle kunna minska förekomsten av aggressiva beteenden vid hopsättningen.

Andrist med flera (2012) visade på en annan viktig aspekt vid grupphållning av kaniner, nämligen att förekomsten av aggressiva beteenden är mindre när grupper hålls stabila över tid. En stabil gruppkonstellation minskade också stress hos kaninerna jämfört med om de omgrupperades med jämna mellanrum.

Sammanfattningsvis

Viktiga aspekter vid hopsättning av kaniner i par eller grupp: 

• Gott om utrymme 
• Låt gärna kaninerna bekanta sig med varandra med galler mellan sig först 
• Många gömställen och siktbarriärer 
• Håll fungerande grupper stabila

Ytterligare tips:

• Minska konkurrens genom att sprida ut resurser och ha flera av utfodringsplatser, vattenskålar och andra viktiga resurser 
• Ett tips är att utfodra genom att sprida ut fodret över ett större område 

Det är viktigt att som djurägare vid hopsättning av kaniner vara uppmärksam på sina kaniners beteende och göra bedömningar därefter. Till sist är det också bra att komma ihåg att även om två kaniner inte fungerar tillsammans med varandra behöver det inte betyda att de inte kommer att fungera bra ihop med andra individer.

Källor 

Andrist, C.A., Bigler, L., Würbel, H. & Roth, B.A. 2012. Effects of group stability on aggression, stress and injuries in breeding rabbits. Applied animal behaviour science. 142, 182-188.

Graf, S., Bigler, L., Failing, K., Würbel, H. & Bushwalder, T. 2011. Regrouping rabbit does in a familiar or novel pen: Effects on agonistic behaviour, injuries and core body temperature. Applied animal behaviour science. 135, 121-127.

Monclús, R., Saavedra, I. & de Miguel, J. 2014. Context-dependent responses to neighbours and strangers in wild European rabbits (Oryctolagus cuniculus). Behavioural processes. 106, 17-21.

Rommers, J.M., Reuvekamp, B.J.F., Gunnink, H. & de Jong, I.C. 2014. Effect of hiding places, straw and territory on aggression in group-housed rabbit does. Applied animal behaviour science. 157, 117-126.

Valuska, A.J. & Mench, J.A. 2013. Size does matter: The effect of enclosure size on aggression and affiliation between female New Zealand White rabbits during mixing. Applied animal behaviour science. 149, 72-76.

Selektivt ätbeteende – ett naturligt beteende och dess risker

Ett beteende som kan förbrylla oss kaninägare är att våra kaniner lämnar massor av hö och bara verkar äta det ”godaste”. Alba och Dunder kan komma springande här hemma och buffa på oss och vilja ha påfyllning trots att det finns hö kvar i höhäcken.

Det beror på att kaniner av naturen har ett selektivt ätbeteende. De väljer alltså ut de näringsrikaste bitarna först. Det är en anpassning som de utvecklat till följd av att de under evolutionen levt på en relativt näringsfattig och mycket fiberrik kost och kan därmed betraktas som ett naturligt beteende. Jag brukar vara frikostig med höet och byter ut delar av det de väljer bort, det ger dem möjlighet att på ett bra sätt uttrycka det här beteendet. Om du har kaniner som är lite dåliga på att äta hö kan det också vara ett bra sätt att uppmuntra dem att äta mer hö. Du kan också testa lite olika sorters hö för att se vad de gillar bäst. Alba och Dunder brukar föredra hö med grova strån framför finare, det ger dem lite mer att tugga på.

Med det sagt så är detta selektiva ätbeteende inte alltid fördelaktigt för våra sällskapskaniner. När kaninerna ges en kost som de är anpassade för fysiologiskt sett, det vill säga en fiberrik kost med förhållandevis lågt näringsinnehåll (för tamkaniner innebär detta en kost framför allt bestående av hö), så är utgör detta beteende inget problem. Det är däremot viktigt att veta som kaninägare att kaninerna inte alltid väljer det som är nyttigast för dem. Det är bland annat av denna anledning som så kallade gnagarblandningar inte ska ges till kaniner, då väljer kaninerna gärna ut bitar med högt fett och energiinnehåll och lämnar resten, vilket kan resultera i övervikt, problem med matsmältningen, tandproblematik och andra hälsoproblem. 

En bra kost består av fri tillgång på hö av god kvalitet, bladgrönsaker (gräs på sommaren), och ungefär en matsked fiberrik pellets (minst 20-25% fibrer (växttråd)) per kilo kroppsvikt och dag. Självklart ska de också fri tillgång till rent vatten, gärna i skål och tillgång till gnagmaterial. Grönsaker, frukt och andra godsaker bör ges restriktivt, endast som godis t ex vid träning.

Som alltid när det gäller kaniner är det också viktigt att förändringar i kosten sker gradvis för att undvika att kaninerna får problem med magen.

Höstbilder

Några soliga höstbilder tagna i början av oktober.

Komiska inslag i vardagslivet

Häromdagen satt jag i godan ro med en tallrik flingor och banan i soffan. Innan jag hann ta första tuggan studsade det upp en kanin över armstödet på soffan och höll på att landa i min tallrik. Dunder tycker väldigt mycket om just banan och kaniner har som bekant ett väl utvecklat luktsinne. Jag blev väldigt förvånad när jag helt plötsligt hade en kanin i knät, men det kunde jag ju ha räknat ut.

(Banan och andra frukter bör ges väldigt restriktivt eftersom dess näringsinnehåll inte lämpar sig för kaninmagar).

Kan kaniner bli rumsrena?

Vilda kaniner använder sig av speciella ställen inom sitt hemområde som toaletter, för att markera området som sitt. Dessa latriner signalerar genom doft- och synintryck till kaniner, både inom den egna sociala gruppen och för främmande kaniner som närmar sig, vilka området tillhör. Denna benägenhet att använda speciella platser som toaletter gör att det går relativt lätt att lära tamkaniner att bli rumsrena.

När du vill träna dina kaniner till att bli rumsrena bör du ställa toalådan/lådorna på ett lugnt och tryggt ställe. Låt kaninerna vara på en begränsad yta i början, och öka sedan successivt. Kaninerna ska dock ha tillräckligt med plats för att kunna röra på sig, samt plats för höhäck, vattenskålar, några leksaker etc. Har kaninerna inte redan valt en toalett själva eller om du vill ha lådan på en viss plats kan du ställa lådan där du vill ha den (gärna i ett hörn eller mot en vägg) och lägga några bajspluttar i lådan för att visa vägen. 

Välj ett strö med god uppsugningsförmåga att ha i lådan, men undvik klumpbildande material eftersom det kan vara farligt om kaninen får i sig det. Det strö som du har i lådan bör du också undvika att ha någon annanstans där kaninen vistas, på så vis blir det lättare för kaninen att förknippa underlaget med toalettbestyr. Av samma anledning bör du inte heller byta strösort när dina kaniner väl börjat använda sina lådor, om du inte måste. Om kaninerna inte vill använda lådan trots att den är placerad på ett ställe som de själva valt som toalett, kan det vara värt att testa med olika sorters strö för att se vad kaninerna föredrar.

För att ytterligare hjälpa dina kaniner att börja använda toalådan kan du med fördel placera deras hö så att de måste sitta i lådan när de ska äta det, kaniner går nämligen gärna på toa medan de äter. Se till att ha en höhäck så att höet hållet sig fräscht eftersom kaninerna annars kan vara ovilliga att äta det.

Har du flera kaniner kan det vara bra att ha flera toalådor så att konkurrens inte uppstår. Det kan också vara bra att ha flera lådor på olika ställen om kaninerna har en stor yta att röra sig på. När du städar lådorna kan det vara bra att spara några bajspluttar och lägga tillbaka dem i lådorna, detta motiverar kaninerna till att fortsätta använda dem.

Studier har visat att kaniner som inte är rumsrena är en vanlig orsak till frustration hos kaninägare. Det kan finnas medicinska orsaker till att kaniner som tidigare varit rumsrena plösligt börjar kissa och bajsa på fel ställen, i sådana fall ska veterinär uppsökas. Andra anledningar kan vara att kaninen blivit skrämd, att det skett en betydande förändring i kaninens miljö eller att den inte känner sig trygg med lådan eller platsen där lådan står. Oftast väljer kaninerna en plats i buren eller utrymmet där de bor att utföra sina behov på. Ett sätt att lösa problemet kan därför vara att placera lådan på det ställe kaninerna själva väljer. Okastrerade kaniner kan ibland urinmarkera/spraya urin, kastrering kan hjälpa till att minska sådana beteenden.

Även när dina kaniner är rumsrena kan det ske små olyckor, till exempel om kaninen blir skrämd. För att bibehålla goda toavanor är det viktigt att minimera stress i kaninernas miljö och att hantera dem lugnt. Kaniner är djur som kommunicerar främst med dofter, vilket också innebär att de kan vilja visa att ”här bor jag” genom att sprida ut små bajspluttar här och där. Dessa är lätta att sopa upp och placera i lådan.

Källor
Crowell-Davis, S.L. 2007. Behavior problems in pet rabbits. Journal of exotic pet medicine. 16, 38-44.

Magnus, E. 2005. Behaviour of the pet rabbit: what is normal and why do problems develop? In Practice. 27, 531-535.

Normando, S. & Gelli, D. 2011. Behavioral complaints and owners’ satisfaction in rabbits, mustelids, and rodents kept as pets. Journal of veterinary behavior. 6, 337-342.

Richardson, C. & Flecknell, P. 2006. Routine neutering of rabbits and rodents. In Practice. 28, 70-79.

Ruiz-Aizpurua, L., Planillo, A., Carpio, A.J. & Guerrero-Casado, J., & Tortosa, F.S. 2013. The use of faecal markers for the delimitation of the European rabbit’s social territories (Oryctolagus cuniculus L.). Acta ethologica. 16, 157–162.

Friare kaninliv

Blev i helgen tipsad av bland andra Mikaela på Lekfullt lärande om facebook-gruppen Friare kaninliv! Det är en grupp för dig som är intresserad av att ge dina kaniner ett rikare liv med mycket utrymme, motion och sällskap av andra kaniner. Hett tips!

Kaniner är sociala djur och att få umgås med andra kaniner är viktigt för att de ska må bra. För att undvika oönskade kaninungar är det naturligtvis viktigt att kastrera kaninerna om du har kaniner av båda könen. Kastrering minskar också produktionen av könshormon, vilket kan leda till en mer harmonisk kaningrupp. Viktigt för att få en fungerande grupp är också att hitta individer som trivs med varandra och att hålla gruppen stabil. Det är viktigt att ge dem valmöjligheter, till exempel ska de alltid ha möjlighet att välja om de vill vara tillsammans med sina kompisar eller om de vill vara för sig själva. Detta kan du göra genom att ge dem tillgång till viktiga resurser, såsom vatten, hö, gömslen och så vidare, på flera platser i hägnet eller inne. Ett annat användbart verktyg är siktbarriärer, dessa kan vara i form av exempelvis väggar som bryter av, hus eller hyddor att gömma sig i eller tunnlar. Ett sådant här arrangemang kräver naturligtvis mycket plats, men kaninerna uppskattar det och mår bra av utrymme, motion och sällskap.

 Ibland vill man helt enkelt göra saker tillsammans

Motiverad djurträning

I helgen deltog jag på Sveriges Akademiska Etologers event Motiverad djurträning på Nordens Ark. Det var två dagar fullspäckade med intressanta föreläsningar, spännande diskussioner och möjligheter att knyta nya kontakter. Föreläsningarna handlade bland annat om var motivationen sitter, anläggningsdesign och berikning på djurpark, hur vi tolkar djurs beteenden, motivation och positiv förstärkning i vardagen samt förutsägbarhet och hur man kan öka djurets kontroll med hjälp av djurträning. Vi fick se en demonstration av Nordens Arks träning av pilgrimsfalk och amurleopard. Dessutom skiljde endast en glasvägg mellan föreläsningssalen och tigerhägnet, så tigerbeteende hade vi förmånen att få se under hela helgen.