måndag 24 februari 2014

Att ha frigående innekaniner

Det är sällan helt problemfritt att ha kaniner frigående inne. Det är viktigt att frigången inte utgör en risk för kaninerna (eller för inredningen), men när det fungerar kan det resultera i att du får en nära relation till dina kaniner och kaninerna får mycket plats att röra sig på varje dag. Vad bör man tänka på för att det ska fungera då?

Kaninsäkra hemmet
Sladdar och elektronik måste vara utom räckhåll för kaninerna. Om kaninen kommer åt att gnaga sönder en elsladd riskerar den att dö av en elchock och det är ditt ansvar som djurägare att förebygga detta. Sladdar och elektronik kan till exempel stuvas undan bakom en tv-möbel, där kaninerna inte kommer åt att krypa in. Sladdar som är åtkomliga för kaninerna kan du innesluta i plaströr (s.k. flexslangar – som används när man gör elinstallationer – går att köpa i affärer som säljer eltillbehör), för att undvika att kaninerna gnager sönder sladdarna. Klipper du en skåra i röret så kan du sedan trä det över sladden. Jag har valt ta det säkra före det osäkra och även sätt plastpluggar (sådana som används för att barnsäkra eluttag) i de kontaktuttag som inte används i rummen där mina kaniner vistas.
Kaninsäkrad sladd
Farliga sladdar ligger oåtkomliga bakom en möbel
Föremål som är farliga för kaninerna, till exempel tunga föremål som kaninerna kan dra ner över sig eller föremål som är av material som är farliga för kaninerna att få i sig, ska placeras utom räckhåll. Föremål eller möbler som du är extra rädd om bör också placeras så att nyfikna kaniner inte kommer åt dem. Om det finns rum i huset som kaninerna inte får vistas i är en barngrind ett enkelt sätt att begränsa tillgången till dessa rum. 

Tillgodose kaninernas beteendebehov
För att kaninerna ska må bra och för att de ska vara trevliga att ha som sällskapsdjur är det viktigt att de ges möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Det första du bör tänka på är att kaniner är bytesdjur i naturen och det är därför viktigt att det finns ställen som kaninerna kan gömma sig på eller dra sig undan till om de känner sig hotade eller osäkra. Pappkartonger fungerar bra som gömställe, samtidigt som kaninerna kan få riva och bita i kartongen utan att det gör något. Tunnlar (till exempel de tunnlar som finns för katter) är också bra alternativ. Du kan ganska enkelt sätta ihop flera kartonger till ett tunnelsystem åt kaninerna, vilket fungerar bra som berikning. En sak som vi testat här hemma är att täcka över en stol med några filtar, gömstället som blir under filten är en riktigt hit hos Dunder och Alba och de ligger ofta där under och vilar middag. Kaniner som bytesdjur vill också gärna ha tillgång till upphöjda utkiksplatser eftersom det ger dem möjlighet att få en överblick över omgivningen.

Gömställe och utkiksplats

Kaniner behöver också få använda sina tänder mycket. Det allra viktigaste är att de har tillgång till hö av god kvalitet eftersom det hjälper till att hålla kaninernas tänder i bra kondition. Utöver hö kan du ge kaninerna tunna grenar av lämpliga trädslag och gnagleksaker i olika material som till exempel sjögräsbollar eller gnagleksaker i pil eller sälg (willow på engelska). Kaniner i naturen är beroende av sina underjordiska gångsystem för att kunna undkomma rovdjur och att gräva är därför ett av kaninens viktiga naturliga beteenden. Idealiskt vore förstås om kaninerna fick möjlighet att gräva gångar som i naturen, till exempel genom utevistelse i ett hägn. Dina sällskapskaniner kan också ges möjlighet att gräva genom att du tar ut dem i koppel, men det är då viktigt att kaninen är van vid sele och koppel och inte blir skrämd av detta. Inomhus kan du ge kaninerna viss möjlighet till att gräva till exempel genom att göra en ”grävlåda” som jag tipsar om här.

Kaniner i det vilda spenderar en stor del av sin tid med att födosöka, något som vi bör försöka efterlikna även för våra sällskapskaniner. Att jobba med olika foderberikningar kan vara roligt och givande både för dig som ägare och för kaninerna. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om foderberikning när det gäller hö som du kan hitta här. För att undvika problembeteenden är det en fördel om ättiden i möjligaste mån efterliknar den kaninerna har i det vilda, eftersom det ger kaninerna sysselsättning och en mer naturlig tidsbudget. Om du ger dina kaniner pellets som komplettering till höet så kan den också ger på sätt som förlänger ättiden, till exempel genom att sprida ut pelletsen på ett stort område, blanda den i höet eller genom att ge den dagliga pelletsransonen i aktiveringsbollar. 

Aktiveringsboll ger sysslesättning
Sprid gärna ut pelletsen på golvet
Keeping it interesting
För att motverka att kaninerna tappar intresset är det bra att byta ut berikningsleksaker och aktiviteter ofta. Det är dock bäst att inte möblera om för mycket inne hos kaninerna – som bytesdjur behöver de veta vägen till närmaste gömställe för att känna sig trygga.

Oönskade beteenden
Gnager dina kaniner sönder skor eller gräver i mattor? Hur kommer man till rätta med sådana problem? Bestraffningar fungerar sällan och det är dessutom lätt att det blir fel och att vi som djurägare istället råkar förstärka det oönskade beteendet. Fundera istället över vad beteendet kan bero på. Får kaninerna utlopp för sina viktiga naturliga beteenden? Har de ständig tillgång till hö av god kvalitet, har de tillgång till exempelvis gnagleksaker eller pinnar i lämpliga material, möjlighet att gräva och så vidare. Om inte, hur kan du lösa det? Kan du istället för skorna och mattorna ge kaninerna saker som de får gnaga sönder eller gräva i? 

söndag 2 februari 2014

Utfodring och hö

Kaniners kost i naturen består av gräs, örter och blad. De är selektiva i sitt ätbeteende eftersom deras födotillgång under evolutionen haft ett relativt lågt näringsinnehåll och kaninerna har därför utvecklats till att välja ut de näringsrikaste delarna i det de äter.

Hö utgör substitutet för färskt gräs, blad och örter för våra sällskapskaniner eftersom det är lättillgängligt och enkelt att förvara, samtidigt som det innehåller mycket fibrer, tillräckliga mängder kalcium och en lämplig mängd kalcium i förhållande till fosfor.

Två olika sorters hö innebär för kaniner ofta en större näringsmässig variation än om du ger dem två olika sorters frukt eller grönsaker. Hö som basföda ger ändå kaninerna möjlighet att vara selektiva och välja ut de mest näringsrika bitarna i kosten. Med tanke på att kaninen är liten till storleken så kan till och med två olika tuggor ur samma höskörd innebära en näringsmässig variation. Det är dock viktigt att byta ut höet i höhäcken mot nytt varje dag för att kaninerna ska behålla motivationen och äta tillräckligt med hö. Som djurägare kan du använda dig av kaninernas selektiva ätbeteende i berikningssyfte till exempel genom att erbjuda hö av olika sorter.

Det selektiva ätbeteendet blir ett problem först om du erbjuder kaninerna mat som är mer näringsrik än den mat som de utvecklats för att äta. För att undvika problem med tänder, övervikt och liknande ska du därför undvika fodermedel som till exempel spannmål, spannmålsbaserad pellets, frukt och grönsaker (bladgrönsaker är undantaget, de har ett mer lämpligt näringsinnehåll). 

Hö och färskt grovfoder som till exempel gräs och örter har ett relativt lågt näringsinnehåll, vilket ökar kaninernas foderintag och deras ättid och hjälper till att slita ner kaninernas ständigt växande tänder på ett lämpligt sätt.

Med tanke på att kaniner i fångenskap ofta utfodras med hö av samma sort och från samma skördeplats under långa perioder rekommenderas det att man utöver höet ger en matsked pellets (med högt fiberinnehåll och ett balanserat vitamin- och mineralinnehåll) per kilo kroppsvikt och dag. Detta för att säkerställa att kaninerna får i sig alla de vitaminer och mineraler som de behöver.

Alfalfa/lucernhö innehåller ofta mer protein och kalcium än gräsbaserat hö och passar därför inte så bra till vuxna kaniner, möjligen till växande individer. Till vuxna kaniner är gräsbaserat hö ett bättre alternativ.

När du väljer hö till dina kaniner är det viktigt att tänka på följande saker:
  • den hygieniska kvaliteten: höet ska vara torrt, dofta gott, ha en grönaktig färg och vara fritt från mögel och ohyra
  • näringsinnehållet: ett näringsrikt hö är relativt mjukt och bladigt, doftar gott, har en grönaktig färg och är fritt från jord och grus.



Referens:
Clauss, M. 2012. Clinical technique: Feeding hay to rabbits and rodents. Journal of exotic pet medicine. 21, 80-86.