torsdag 26 december 2013

Ställ en fråga!

Under december månad har jag svarat på frågor om kaniners beteende via Sveriges Akademiska Etologer och svaren finns nu att läsa på SAE:s hemsida. Jag har varit dålig på att göra reklam, men det är fortfarande några dagar kvar i december så om du har en fråga som rör kaninbeteende så passa på att ställ den via ovannämnda hemsida innan det är försent :)


onsdag 11 december 2013

Jultema: Kaniner och säkerhetstänk i juletider

När man har frigående innekaniner, oberoende av om de alltid går lösa eller som de får vara lösa då och då, finns det flera saker som man behöver tänka på såhär runt jul. Under julen äter vi människor mycket julmat, kakor och godis. Tänk på att placera mat och godsaker så att kaninerna inte kommer åt dem och informera även gäster och barn i familjen om detta. Kaniner är strikta växtätare och har dessutom ett mag- och tarmsystem som är känsligt för plötsliga förändringar i kosten. Kaniner är anpassade för att äta en fiberrik kost, främst bestående av hö och gräs och mår inte bra om de äter mat som är avsedd för människor.

Levande ljus ska placeras så att kaninerna inte kommer åt dem eller riskerar att välta ner dem, dels på grund av brandrisken som det utgör och dels för att inte kaninerna ska råka skada sig.
Julgranen är ytterligare ett riskmoment. Kaniner gnager gärna på saker och gran smakar dessutom gott. Julgranen kan vara väldigt frestande för dina kaniner eftersom den ger dem ett ypperligt tillfälle att få använda sina tänder.

Den sortens gran som vi vanligtvis använder som julgranar är inte giftig för kaniner, men det är viktigt att tänka på att odlade granar kan vara besprutade, vilket inte alls är nyttigt för dina kaniner. Vissa gransorter som som kan användas som pynt är dessutom giftiga om dina kaniner skulle få i sig dem, ett exempel är idegran. Det är alltså värt att tänka till lite extra innan du tar in julgranen eller julpyntar med andra växter. När du ger gnagpinnar till dina kaniner är det förstås också viktigt att se till att de inte är giftiga eller besprutade.

Förra julen fick vi lite hastigt spärra av med kompostgaller runt julgranen här hemma för att Dunder inte skulle äta på den. Ett alternativ kan vara att klippa till ett par kompostgaller till lagom höjd så att de inte syns lika mycket, men samtidigt håller kaninerna ifrån granen.

Om du trots allt vet att du har en obesprutad gran som det inte gör något om dina kaniner tar några tuggor ifrån så tänk också på att inte sätta ljusen i granen för långt ner och att kaninsäkra sladden som går från julgransljusen till vägguttaget. Detta kan du till exempel göra genom att hänga upp även den utom räckhåll för kaninerna eller kapsla in den i ett plaströr. (Detsamma gäller julstjärnor, adventsljusstakar och annan elektronik som vi plockar fram såhär i juletider).

Det är också viktigt att komma ihåg att inte hänga julgransprydnaderna inom räckhåll för kaninerna, eftersom de ofta är av material som kaniner inte bör få i sig. Vill du kan du pyssla ihop egna kaninsäkra julgransprydnader, som du kan hänga i granen. Varför inte halmbockar, höänglar eller halmstjärnor?

En liten checklista:
  • Placera julmat och godsaker så att kaninerna inte kommer åt dem
  • Placera levande ljus utom räckhåll för kaninerna
  • Kontrollera att julgranen inte är giftig eller besprutad
  • Placera lökväxter, julstjärnor och andra prydnadsväxter så att kaninerna inte kommer åt att äta på dem
  • Kaninsäkra elsladdar och elektronik, till exempel genom att innesluta elsladdar i plaströr
  • Placera även julgransprydnader och julgransljus utom räckhåll för kaninerna

måndag 2 december 2013

Kreativ utfodring – Hö

Vill du ge sina kaniner en utmaning och något att göra kan du vara kreativ när det gäller utfodringen. Kaniner ska alltid ha fri tillgång på hö, men utöver det kan hö också användas i berikningssyfte. I det här inlägget tänkte jag ge lite tips på olika sätt att ge just hö till kaninerna. Jag har lånat idéer lite här och var så en del kanske känns igen, men inspiration kan det förhoppningsvis ge ändå.

Med hjälp av papperspåsar, en sax, lite snöre och eventuellt en figurstans kan du göra höpåsar till kaninerna som de sedan får slita och bita i för att komma åt höet. Börja med att klippa eller stansa ut hål i nedre halvan av papperspåsen, sedan fyller du påsen med hö och knyter ihop den med ett snöre. Låt gärna lite hö sticka ut så att kaninerna förstår att påsen är full med mat. Var noga med att välja påsar som inte innehåller några gifter. Jag använder mig av ekologiska presentpåsar i papper. Snöret bör också vara av naturmaterial.


Ett annat tips är att stoppa hö i en tom toapappersrulle så att det sticker ut lite på varje sida. Detta tycker Dunder är en rolig leksak. En gallerboll kan också fyllas med hö som aktivering för kaninerna. Alba brukar ta tag i ett höstrå och kasta runt med bollen för att försöka dra ut höet.


Äggkartonger kan också användas för att göra aktiveringsleksaker. Ett sätt är att fylla äggkartongen med hö, så att det sticker ut lite på sidorna och sedan stänga den så att kaninerna får fundera ut hur de ska få upp kartongen och komma åt höet. Jag använder äggkartonger i ofärgad kartong. Jag använde en stor äggkartong i exemplet eftersom det var det jag hade hemma, men små fungerar också bra. I exemplet har jag även lagt i lite torkade äpplestrimmlor för att motivera kaninerna lite extra.


Det här var några tips, om det är någon som har andra roliga tips på höutfordring eller någon som testat dessa så får ni gärna skriva en kommentar och berätta.

Kastrering/sterilisering

Först och främst en begreppsförklaring så att vi vet att vi utgår från samma definitioner: Ofta pratar man om kastrering när det gäller hanar och sterilisering när det gäller honor. Dock syfta kastrering i själva verket på att man opererar bort testiklar respektive livmoder och äggstockar, medan sterilisering syftar på att man endast kapar sädesledare respektive äggledare och alltså inte opererar bort fortplantningsorganen. Båda begreppen kan alltså användas på båda könen beroende på vilken typ av ingrepp man menar. I detta inlägg kommer jag att diskutera kastrering när det gäller båda könen utifrån definitionen att man opererar bort testiklarna när det gäller hanar och livmoder och äggstockar när det gäller honor. 

Kastrering kan påverka kaninens beteende på olika sätt. Hankaniner som kastreras blir ofta mindre benägna att urinmarkera, vilket är en fördel om kaninen lever som innekanin. Det kan också bli lättare att träna kaninen att bli rumsren efter att den har kastrerats. Värt att tänka på är att väl etablerade vanor ibland kan vara svåra, men inte omöjliga att bryta. Kaninhonor kan också visa ökad aggressivitet i olika stadier av reproduktionscykeln och honor som kastreras slipper sådana hormonellt betingade beteenden. 

Det innebär alltid en risk med sövning och operation och beslutet om just din kanin ska kastreras eller inte ligger hos dig som djurägare. Kastrerade kaniner kan också löpa en större risk för att bli överviktiga så det är extra viktigt att kaninen ges en bra kost, det vill säga huvudsakligen bestående av hö och att kaninen ges goda möjligheter till motion. För mig väger ändå fördelarna med kastrering tyngre än nackdelarna och jag anser att om man inte ska använda sin kanin i avel så bör man kastrera kaninen. Kastrering gör det möjligt att hålla kaninen tillsammans med andra kaniner och kaniner som sociala djur mår bra av att få leva tillsammans med artfränder. Kaninhonor löper dessutom en stor risk att drabbas av livmodercancer och andra livmoderrelaterade sjukdomar när de blir äldre. Kastrering utesluter risken för detta och har alltså också långsiktiga hälsomässiga fördelar för kaninhonor.

Alba ett par dagar efter kastreringen.
Hon äter hö med god aptit.
Alba kastrerades för ett par veckor sedan. Själva operationen gick bra. Första dygnet hemma fick vi stödmata med Critical Care innan hon kom igång att äta hö på eget initiativ. Läkningsprocessen är på god väg så inom en snar framtid kommer Alba och Dunder om allt går bra att flytta ihop på heltid.

söndag 17 november 2013

Vikten av utrymme och motion


Kaniner har ett stort behov av motion för att må bra. En vanlig bur räcker inte. Det finns många sätt att ge sina kaniner möjlighet till mer motion. Ett rymligt hägn ute eller ett eller flera kaninsäkrade rum inne kan fungera bra som kaninernas bas.

Kaniner som inte erbjuds tillräckligt med utrymme att röra sig på går miste om att kunna utföra många av sina naturliga beteenden. Risken för oönskade beteenden såsom pälsätning och apati (likgiltighet och passivitet) ökar och brist på motion kan också leda till problem med skelettet, till exempel i form av benskörhet. Kaniner rör sig dessutom mer och interagerar mer med sin omgivning när de har tillgång till större ytor än när de hålls i små burar.

När du ger dina kaniner tillräckligt med utrymme och stimulans ökar du trivseln för dina kaniner och samtidigt som kaninerna blir roligare att ha som sällskapsdjur. Kaninerna har möjlighet till en rikare beteenderepertoar och är förmodligen också mer intresserade av sin omgivning och dig som ägare.

Jag har löst det så att Alba och Dunder har ett eget rum att bo i. Utöver det får de skutta fritt när vi är hemma. (Det är viktigt att kaninsäkra de rum där kaninerna får gå lösa, till exempel genom att lägga plaströr runt elsladdar och ställa ömtåliga och farliga saker utom räckhåll för kaninerna). Alba och Dunder uppskattar också sitt utehägn mycket där de får möjlighet att upptäcka nya dofter och använda sina sinnen. Alba far runt och gör glädjeskutt en stor del av tiden ute medan Dunder för det mesta tar det lite lugnare och betar gräs och torra höstlöv.

torsdag 14 november 2013

Nöjet med kartonger

Alba gillar att gnaga och riva sönder saker. Det gäller att tillhandahålla lämpliga alternativ. Här är hon i full gång med att rumstera om i en av sina kartonger.

Pinnar att gnaga på och leksaker att flytta runt är också populärt.


söndag 3 november 2013

Utehägn

I somras byggde vi ett utehägn åt kaninerna. Tanken är att de under sommarhalvåret ska kunna vara ute även om vi inte är hemma under dagen och kan ha ständig uppsikt. Hägnet är 8m2 och säkert och stabilt.

Vi började med att bygga ihop en ram och gräva ner nät i botten av hägnet. Tanken från början var att vi skulle gräva en bra bit ner för att de skulle kunna gräva, dock var marken så pass hård att vi var tvungna att lägga nätet endast 10 cm ner i marken. På så sätt slipper de gå på nätet, men jag får hitta på en annan lösning för att de ska kunna gräva ordentligt.


Därefter klädde vi in hägnets tak och sidor med fyrkantsnät och fäste nätet i gallret i botten på hägnet innan vi lade in jord och gräs igen.

Nätet fäste vi i ramen först med hjälp av häftpistol för att passa in det och förstärkte sedan med skruv och brickor med jämna mellanrum för att göra hägnet mer rovdjurssäkert.

Vi klädde in nedre delen av ena långsidan med råspånt dels som vindskydd och dels för att skärma av mot granhäcken där grannens katt brukar smyga omkring ibland.

Under slutet av sommaren och nu i början av hösten har vi använt hägnet under fina dagar, men vi har suttit ute tillsammans med kaninerna när de varit ute. Projekt för nästa sommar, innan vi låter dem vara själva ute, blir att bygga ytterligare vind/regnskydd, några små hus och andra roliga inredningsdetaljer som kaninerna kan ha nöje av.

Artfränder

Kaniner är mycket sociala djur och jag har haft dåligt samvete länge för att Dunder har behövt vara ensam. I somras var det dock möjligt för mig att skaffa en kompis till honom. Alba som hon heter är en lugn, självsäker och levnadsglad vädurskorsning. Hon är fortfarande ung och är just nu väldigt glad i att förstöra saker, allt från kartonger till tapeter, vilket kräver en del anpassning från vår (människornas) sida. Hon och Dunder fick till en början bo sida vid sida under några månader för att vänja sig vid varandra och för att hon skulle hinna växa till sig lite. Under de första mötena hade jag Dunder i koppel för att kunna sära på dem snabbt om något hände. Det gick dock lugnt till och snart kunde de vistas lösa ihop. Förutom att Dunder jagats lite och ryckt päls någon gång så har det gått bra. Jag och kaninerna spenderade en helg i mitt rum för att ge dem en chans att lära känna varandra ordentligt, vilket gick bra. Vid ett par tillfällen jagade Dunder ner Alba från sängen, men annars gick det smidigt. Jag har dock valt att låta dem bo var för sig under nätterna och när vi inte har uppsikt fram tills efter Albas kastrering. (Dunder är naturligtvis redan kastrerad annars hade jag inte kunnat ha dem tillsammans nu).


Bild från helgen i mitt rum, kaninerna vilar tillsammans

Kaniner lever i det vilda i grupper och tamkaniner som lever under semi-naturliga förhållanden har visats utföra många olika sociala beteenden gentemot andra kaniner som de lever tillsammans med. Det har också visats i studier att kaniner har en hög motivation till att få tillgång till social kontakt med andra kaniner, i en studie visades motivationen till social kontakt vara nästan lika hög som motivationen till att få tillgång till mat, vilket jag tycker säger en hel del.

Som kaninägare tycker jag att det är viktigt att mina kaniner får tillgång till social kontakt med artfränder, dock vet jag att det ibland kan vara svårt att få det att fungera utan konflikter mellan kaninerna. Hittills har det gått bra mellan Dunder och Alba, vilket jag tror beror mycket på att de har fått bekanta sig med varandra under en längre tid, att de har mycket utrymme att röra sig på och att jag försöker tillhandahålla tillräckligt med resurser. Med det menar jag att jag tänker ”minst två av allt, gärna fler”, t ex toalådor, vattenskålar, gömställen etc. Utfodringstillfällen, som jag antog kunde vara ett riskmoment när det gällde mina kaniner eftersom Dunder är väldigt matfixerad, löste jag genom att ha just två utfordringsplatser för hö och genom att sprida ut pelletsen som de får på ett ganska stort område på golvet. Detta tillvägagångssätt gör att kaninerna kan välja om de vill vara tillsammans eller inte, motverkar att en av dem vaktar en viss resurs och hjälper till att ge dem positiva associationer till varandra.

tisdag 9 juli 2013

Toarullar och kvistar

Med hjälp av toarullar och kvistar kan man göra mycket roligt till sina kaniner. I det här inlägget tänker jag visa två förslag på gnagleksaker åt kaniner.
Första
Till den första leksaken behöver du en toarulle, kvistar av lämpligt trädslag (jag använde rönn när jag gjorde leksakerna på bilderna)och ett verktyg att göra hål i toarullen med. Jag använde en liten sekatör, men en sax kan nog fungera lika bra. Gör hålen i toarullen parvis så att det går att sticka igenom en kvist rakt igenom rullen. Tänk på att akta dig så att du inte skadar dig när du gör hål i rullen, ett bra tips är att lägga rullen på bordet istället för att hålla den i handen när du gör hålen.

Gör så många hål som du tycker är lagom och stick sedan igenom kvistarna en och en.


Klart!
Andra
 
Till den andra leksaken behöver du en toarulle, fyra kvistar av lämpligt trädslag och en sax. Börja med att platta till toarullen och klipp små jack längs med båda kanterna, som på bilden.


Veckla upp toarullen och platta till den åt andra hållet så att rullen får fyra ”hörn”. Klipp sedan likadana jack i de båda nya kanterna på rullen. Det kommer nu att se ut som på tredje bilden. Ta en av kvistarna och väv in den, upp och ner genom jacken i sidan på pappersrullen, som på bilden.

 
Gör därefter likadant med de andra tre kvistarna för att få leksaken att se ut som på bild nummer fem och fyll sedan rullen med hö.

 
Dunder testar

fredag 3 maj 2013

Tuggbehov och gnagleksak

Kaniner har ett stort behov av att få använda sina tänder. Det hjälper dem att slipa ner tänderna, vilket är viktigt eftersom att kaniners tänder växer under hela deras liv. Det är bland annat därför som hö är en sådan viktig del i deras diet, förutom att innehålla mycket fibrer som är viktigt för att kaninens mag- och tarmsystem ska fungera så hjälper höet också till att hålla kaninens tänder i trim. Det är genom långa ättider och tuggandet i sig, det vill säga att tänderna slits mot varandra medan kaninerna äter hö som kaninernas tänder hålls i bra kondition.

Då kaninen har ett både ett fysiologiskt och beteendemässigt behov av att få använda tänderna och tugga kan det ofta uppstå problem när kaninen börjar gnaga på saker som du som ägare inte vill att kaninen gnager på, som till exempel möbler, skor eller lister. För att undvika detta är det viktigt att ge kaninen godtagbara alternativ, det vill säga saker som den får tugga eller gnaga sönder. Det viktigaste är att kaninen har fri tillgång till hö, men du kan också till exempel ge kaninen små grenar av lämpliga trädslag som aktivering. Gömslen av kartonger kan dessutom uppfylla flera funktioner, de fungerar som gömställe samtidigt som många kaniner gärna gnager ut egna ”dörrar” eller ”fönster” i kartongen.

Häromdagen gjorde jag en gnagleksak åt Dunder genom att fläta ihop småkvistar till en ring. Jag använde mig av kvistar från rönn. Det är en rolig grej att göra om du är lite pysslig av dig och det tar inte lång tid. Jag började med att ta en kvist och böja och fläta ihop den till en ring och sedan fortsatte jag att fläta in en kvist i taget runt ringen tills jag tyckte att den såg lagom ut.



Obs! Det är viktigt att ha uppsikt över kaninen eller kaninerna hela tiden när de får leka med en sådan här leksak, så att de inte råkar sticka in huvudet i ringen och fastna!

Dunder testar

lördag 30 mars 2013

Gräva

Kaniner spenderar i det vilda en stor del av sin tid nere i sina gångsystem i marken. Kaninens latinska namn Oryctolagus cuniculus översätts i själva verket till ”harlik grävare av underjordiska gångar”, vilket väl beskriver hur kaniner lever i naturen. Kaniner använder sina hålor som skydd mot rovdjur och de är utformade så att kaninerna ska ha största möjliga chans att komma undan när ett rovdjur jagar dem ovan jord eller när ett rovdjur tar sig ner i deras hålor. Vissa ingångar är väl synliga, medan andra är väl kamouflerade av till exempel buskar och dessa är dessutom ofta utformade så att början på gången går lodrät neråt. Det gör att kaninerna fort kan undkomma och rovdjur har svårt att följa efter.

Att gräva är således ett av kaninens naturliga beteenden och kaniner som hålls av människor bör också få möjlighet att gräva. Om man har utekaniner i hägn kan det vara relativt enkelt att ge kaninerna möjlighet till att gräva till exempel genom att gräva ner bottennätet i hägnet så långt att det ger dem möjlighet att gräva eller genom att bygga en liten kulle i hägnet som de kan gräva i. Det kan vara svårare att tillfredställa detta beteendebehov för innekaniner, men det finns alternativ även där. Häromdagen gjorde jag en ”grävlåda” åt Dunder.


Jag tog en flyttlåda och skar ett hål längst ner i ena sidan och fyllde den med halm, på så sätt kan han gräva en liten gång eller håla i halmen. Ännu bättre kan vara att använda en större låda, med flera in och utgångar för att efterlikna kaniners naturliga utformning av gångsystem.


Dunder testar

lördag 9 mars 2013

Foderboll

Det finns många roliga sätt att utfodra sin kanin på, både när det gäller hö och eventuell pellets. Hö ska utgöra den största delen kaninens kost och pellets bör endast ges som komplement. För att spegla kaniners naturliga ätbeteende är det lämpligt att ge eventuell pellets tidigt på morgonen eller på kvällen. Hö och vatten ska kaninen alltid ha tillgång till. Dunder får endast en liten mängd pellets varje dag och han brukar få den i en foderboll. En foderboll fungerar så att pelletsen ramlar ut när kaninen rullar på bollen. Foderbollarna som vi har går att ställa in så att det blir olika svårt för Dunder att få ut pelletsen. I naturen betar kaniner gräs och andra växtdelar och väljer ut växtdelar efter näringsinnehåll. Jag tänker att foderbollarna efterliknar ett mer naturligt ätbeteende än om han skulle få sin mat i en skål, dessutom är det en rolig aktivering och han får röra på sig medan han äter.


söndag 3 mars 2013

Vårpromenad

Idag har jag och Dunder tagit en promenad i det fina vädret. Det fanns många spännande saker att upptäcka och många nya dofter att undersöka. Gräset har inte kommit så långt så det tyckte han inte var så intressant, men där grannens katt tidigare hade spatserat förbi var det extra spännande att undersöka. I trädgårdslandet trivs han bäst, där mamma har övervintrat några rosbuskar. Nu ligger han i soffan och vilar sig.