Artfränder

Kaniner är mycket sociala djur och jag har haft dåligt samvete länge för att Dunder har behövt vara ensam. I somras var det dock möjligt för mig att skaffa en kompis till honom. Alba som hon heter är en lugn, självsäker och levnadsglad vädurskorsning. Hon är fortfarande ung och är just nu väldigt glad i att förstöra saker, allt från kartonger till tapeter, vilket kräver en del anpassning från vår (människornas) sida. Hon och Dunder fick till en början bo sida vid sida under några månader för att vänja sig vid varandra och för att hon skulle hinna växa till sig lite. Under de första mötena hade jag Dunder i koppel för att kunna sära på dem snabbt om något hände. Det gick dock lugnt till och snart kunde de vistas lösa ihop. Förutom att Dunder jagats lite och ryckt päls någon gång så har det gått bra. Jag och kaninerna spenderade en helg i mitt rum för att ge dem en chans att lära känna varandra ordentligt, vilket gick bra. Vid ett par tillfällen jagade Dunder ner Alba från sängen, men annars gick det smidigt. Jag har dock valt att låta dem bo var för sig under nätterna och när vi inte har uppsikt fram tills efter Albas kastrering. (Dunder är naturligtvis redan kastrerad annars hade jag inte kunnat ha dem tillsammans nu).

Bild från helgen i mitt rum, kaninerna vilar tillsammans

Kaniner lever i det vilda i grupper och tamkaniner som lever under semi-naturliga förhållanden har visats utföra många olika sociala beteenden gentemot andra kaniner som de lever tillsammans med. Det har också visats i studier att kaniner har en hög motivation till att få tillgång till social kontakt med andra kaniner, i en studie visades motivationen till social kontakt vara nästan lika hög som motivationen till att få tillgång till mat, vilket jag tycker säger en hel del.

Som kaninägare tycker jag att det är viktigt att mina kaniner får tillgång till social kontakt med artfränder, dock vet jag att det ibland kan vara svårt att få det att fungera utan konflikter mellan kaninerna. Hittills har det gått bra mellan Dunder och Alba, vilket jag tror beror mycket på att de har fått bekanta sig med varandra under en längre tid, att de har mycket utrymme att röra sig på och att jag försöker tillhandahålla tillräckligt med resurser. Med det menar jag att jag tänker ”minst två av allt, gärna fler”, t ex toalådor, vattenskålar, gömställen etc. Utfodringstillfällen, som jag antog kunde vara ett riskmoment när det gällde mina kaniner eftersom Dunder är väldigt matfixerad, löste jag genom att ha just två utfordringsplatser för hö och genom att sprida ut pelletsen som de får på ett ganska stort område på golvet. Detta tillvägagångssätt gör att kaninerna kan välja om de vill vara tillsammans eller inte, motverkar att en av dem vaktar en viss resurs och hjälper till att ge dem positiva associationer till varandra.